Jag har fått mängder av refuserande brev från bokförlag. En gång skrev en skötsam liten lektör: För mycket Auster. Om min text. Först nu inser jag vidden av den textraden.
Resor i skriptoriet är min första bekantskap med författaren Paul Auster (det du, lilla lektör!). Och mycket riktigt, han skriver till stor del som jag hade önskat göra. Torrt, stringent, gammaldags, nytt, obehagligt, vackert, adjektivlöst. Med sitt språk skulle Auster kunna beskriva en kontinentalplattas rörelse i realtid och jag hade fan suttit på helspänn.
I boken möter jag Mr Blank. Han är inspärrad i ett rum. Varje dag byter han kläder och undrar vem som har låst in honom. Han möter människor som kommer in genom dörren. Han vet att han gjort dem illa, eller har han det? Skulden finns där lika självklart som de fyra väggarna.
På 137 sidor, och med en mästerlig avslutning, visar Paul Auster var skåpet byggdes, beskådades, köptes och sedermera ställdes. En dyster läsning men ändå glädjande tänkvärd.
Betyg: Sex av sju K7´s.
