Samma kille som rekommenderade Lasermannen för mig, nämnde också för mig den här snubben. Tiger Lou. Coolt artistnamn. Det var nog min första tanke när jag först hörde om honom. Hans första platta gillade jag. Helt klart. Den här plattan gillar jag ännu mer. Mycket mer.
Det har blivit lite gladare. Lite mer tyskt på nåt sätt. Lite tuffare. Mer distat. Mer av allt på nåt sätt. Singeln är en av årets bästa. I min bok iallafall. Den här skivan kommer jag att lyssna på mer än en gång till. Rätt många gånger tror jag.
Många låtar är stampa-takten-i-bilen och andra är bara riktigt sköna. Favvospår måste bli om man inte skall ta singel. Nixon. Jädra skön bit alltså...
"this is how it feels to be special you give and you give and you give up"
Som sagt, en snuskigt skön platta. Det blir bra betyg. En femma. Lätt.
