Blir förvånad när jag lyssnar på ”The Loyal”, titelspåret på Tiger Lou´s andra full-längdare. Det låter så bra, så producerat, så självklart. En enormt bra låt. Jag blir orolig när jag hör den. Något ligger där och väntar under ljudmattan. Något mörkt. Skönt att den får spänna loss på 5:35 också, det gäller att lita på en bra låt.
Rasmus Kellerman, som tigern heter, gör annars engelskdoftande powerpop med bra texter. Lite Franz Ferdinand, lite Morrisey; intellektuell musik som känns i hjärnan istället för i magen. Pungsparksfritt.
Förra plattan var bättre, med ”Oh Horatio” och fler singer-song-iga låtar. Där greppade han ett större tag om både sina och mina känslor. Svärtan var tydligare.
Jag har hört Tiger Lou i radiointervjuer där han berättar om det hårda livet på de tyska vägarna. Nio gubbar i en minibuss. Mellan Bremen och Frankfurt. Regn. Dillchips. Soundcheck. Hoppas han fortsätter köra den vägen.
Betyg: fyra av sju K7´s.
Drick till: mellanmjölk från en rejäl jerseykossa.
