Fantastiskt. Jag vill bara ha mer. Vi har blivit vänner igen. Jag och Joakim Thåström. När jag i mina tonår hörde Ebba Grön, Imperiet så hängde jag naturligtvis med. Även om jag kanske inte tyckte att det var så otroligt som alla andra, lite svåra coola hårda typer tyckte. Men när Thåströms egna platta "Thåström" kom blev jag frälst. En ruggigt tät och maffig platta, fylld av klassiska spår. Karenina, Alla vill till himmelen... Efter den skivan tog det slut för mig. I många år. Sen kom den där röda plattan för ett par år sen. Då vaknade vår relation igen. Nu kan jag med ärlighet säga: vi är ihop igen.
Skivan känns personlig och smakar sammanfattning. Sammanfattning av en fantastisk artist och hans liv. Man bjuds på allt från hans gamla polare till livet i köpenhamn. Toppen på detta får man sagan om The Haters, början av Thåström musikaliska era. Jag är trollbunden. Jag kan inte sluta lyssna. Varje spår går rakt in i själen. Man vill vara med...
Har svårt att tro att det blir bättre än så här. Hur kan det bli det. Det enda jag kan tänka är: det kan omöjligtvis bli bättre. Trodde inte att det skulle komma en sjua så här snart. Men här kom den. Fy fan va bra.
