Det här är en viktig bok. En bok som får dig att tänka, känna och fundera.
Imponerad bläddrar jag febrilt, läser varje rad, bokstav. Det är så grymt vackert. Språkmässigt. Snyggt.
Man befinner sig i litteraturens finrum, kämpandes för att hänga kvar. Jag sitter på bussen och tänker, att detta skulle man skrivit själv.
Handlingen i boken känns sekundär. Personerna i boken lever ett eget liv, utanför pärmarna eller mellan raderna. Det känns så stort.
Paul Auster vet vad han gör. Det är vad jag vet. Mer än så vet jag nog egentligen inte. Kan bara be på mina bara knän, läs skiten. Sexa, hur okomplicerat som helst.
