Stones. Ett band fyllt av myter, legendariska rockmyter med sprit knark och en jävla massa brudar. Bandet var hur stort som helst. Generationer har lyssnat på Stones, farsan har lyssnat på Stones. Bandet är stort fortfarande. Men det borde kanske ha varit så att de skulle ha slutat redan när farsan lyssnade till dem. När de var gudar.
Att det kommer greatestplattor med såna band tycker jag är lysande. Då kan vi få uppleva dem som de var. Nya plattor? Jag vet inte. Bigger Bang är Stones, fast på tok för sent, och på tok för lite sprit knark och brudar. Det är ju pensionärer som lirar för tusan. De känns som de gör det som de alltid har gjort fast utan magin. Ok, jag erkänner att i en del spår svänger det riktigt bra. Och när Mick och grabbarna kör med bluespedalen i botten blir det faktiskt helt ok.
Jag kan tänka mig att denna plattan kommer att åka på när man har sån där generationsfest, där föräldrar, morföräldrar är med och har fått i sig ett par järn. Då kommer den nog funka. Hoppas bara att detta är sista skivan jag ser under nyheter från dem. Om det inte är en opluggad greatest eller liknande.
