Man kan tycka att det är märkligt hur en berättelse kan få en sån kultstatus som Roman med Kokain har fått. När man läser boken kan man ändå förstå varför, nånstans.
Det är en ganska grå och sorgfull stämning rakt igenom boken. Vadim är nitton år och hatar sin moder. Inte på det där vanliga tonårssättet, utan ett riktigt otäckt hat. Även för honom själv. Han har en syn på kvinnor som skulle få Bukowski att mysa lite grann.
Vadim går genom livet med funderingar om vitt skilda saker, och hans nyfikenhet, kanske även hans cynism leder honom till kokainet. Som till sist även tar med sig honom.
Trots att boken känns mörk och lite sådär Bukowski-skitig, eller kanske just därför, fastnade jag för den. Hade svårt att lägga ner den.
Betyget blir en bra bit över godkänt, kanske lite mer ändå, en stark 5:a
