Jag vet inte om jag pallar en till. Det här har jag hört så många gånger förut. Kom med nåt nytt.
Visst är det tralligt och köra-till-hemköp-käckt, men det räcker ju inte. Det blir inte intressant. Nerina har en trevlig röst. Och ett visst politiskt budskap, som man kan köpa, men inte på detta viset.
Att Nerina har kvalité, det råder det inget tvivel om, hon har turnerat med artister som Sheryl Crow, James Blunt, Suzanne Vega, Joseph Arthur, Ray LaMontagne. Ray, vår gullegris. Det tyder ju iallafall på en hygglig repertoar.
Trots det så känner jag inget direkt för Fires, det brinner inte riktigt. Visst i låtar som Idaho lyssnar jag med stora öron och med ett litet hjärta för damen i fråga. Där gör hon det rejält och bra. Men som hel fullängdare får jag inte riktigt fullt hus. Men ett litet tvåpar visar jag gärna upp på den gröna filtduken.
I bilstereon med goda vänner på väg till en ABBA-middag funkar det. Hemma själv på hög volym - I don't think so. En 4:a till halvfrans-indiskan från mig.
