Doris Flinkenberg. Sandra Wärn. Lorelei Lindberg. Ålänningen. Kusinmamman. Bencku. Eddie de Wire. Bombnedslaget Pinky Pink. Jag känner dem alla.
Där i Trakten, i den finländska arkipelagen. Monika Fagerholm har författat en fantastisk historia. Mystisk och förtjusande. Hon fick också mycket välförtjänt Augustpriset för boken.
Det är en uppväxtsresa, vi vet alla hur jävligt det kan kännas. Det är samtidigt en resa till det inre av alla inblandade. Jag finns på plats hos dem, i träsket, de lustiga husen, det känns som om jag själv vandrar längs myrarna.
Det är ingen lätt bok att slå sig in i. Första hundra sidorna får man kämpa. Sen lossnar det. Boken är ett sorts mästerverk. Jag imponeras av arbetet som ligger bakom. Fagerholm är en riktig författare, en sådan utdöende art.
Spänningen och frågetecknen finns med genom alla 489 sidorna. När jag stänger boken finns den fortfarande kvar. Underbart.
Betyg: Sex av sju K7´s.
Drick till: Tiogradig Cuvée Jean de la Fontaine (bolagsnummer 7559).
Lyssna till: Imperiet.
