Laleh är cool. Jag vet inte vad hon sa till skivbolaget. Men nog ljög hon.
Hon blandar poppiga radiohitar med Cornelis-visor, gråtmilda ballader, magdansbossa och Sting-pretto. Det blir aldrig en helhet, plattans minus. Det blir jävligt spännande, plattans plus.
Ibland sitter jag bara och häpnar framför min svarta Dellburk. Laleh är helt sjuk. Och fruktansvärt, fruktansvärt bra. Andra stunder känns allt bara tjatigt.
Jag gillar Kom Tilda, Hide Away, Live Tomorrow. Helt olika stilar, kanske hennes storhet. Att Laleh toppat Tracks och säljer massa plattor är lovande. Det tyder på att landets skivköpare har både själ och hjärta.
Betyg: fyra av sju K7´s.
Drick till: skruvmejsel.
