Jag gillar den här musiken. JP vet jag däremot inte. Stör mig på karln. Gillar inte rösten, betoningarna. Gillar däremot musiken. Kanske inte alla låtarna på skivan, men på nåt sätt. Gillar nåt.
JP's röst har nåt barnsligt, överdrivet över sig. Han har nåt skumt sätt att sjunga på. Kan vara för att han är en gammal brevbärare. Det är nåt med det amerikanska postväsendet.
Amerikansk folkmusik är fantastiskt. Kan förstå att man gillar JP i det avseendet. Hans politiska ställningstagande är tydligt:
Have you ever noticed
When you're feeling really good
There's always a pigeon
That'll come shit on your hood
Or you're feeling your freedom
And the world's off your back
Some cowboy from Texas
Starts his own war in Iraq
En ohyggligt cool line. Den levereras i låten "Some humans ain't human. Säger en del om hur JP ställer sig till amerikansk politik, tycker jag. Det är kanske därför jag på nåt sätt lyssnar vidare på denna skivan. Jag kommer nog att sätta på den fler gånger. Rätt perfekt att sätta på sådär precis innan middagen. Ta en liten bourbon och slå sig ner och vänta.
Det blir trots att jag inte gillar röst å allt det där så mycket, en 3:a. Mest för innehåll.
