Jag lirade i ett garageband en gång. Eller rättare sagt ett torpband. Vi repade i ett gammalt litet torp. Det var enorm glädje och naivitet. Vi skulle lyckas. Slå igenom. Det har Juliette och hennes gelikar gjort. Känns mest som att det är Juliette som fått det att hända. För i musiken hittar jag inget annat. Känns trist och simpelt. Ospännande. Känns som vilken grupp som helst från Trollhättans musikscen skulle kunna göra en bättre, intressantare platta.
Den här gör inget för mig alls. Visst det är drag i låtarna och Lewis röst gör sig i den lättsamma punkrock som de släpper ut. Men det blir aldrig intressant. Skulle kunna ha blivit en 2:a i betyg. Men Lewis röst får nog i alla fall ta åt sig äran för den svaga 3:an som jag ger ut idag.
