Montecore är en underlig bok. I början kände jag att jag orkar inte igenom skiten. Alla jobbiga mail, märklig svenska. Och man har ingen aning vad som är sant och vad som är påhittat. Jobbigt.
Sen händer det där märkliga, som ofta händer med bra böcker, man ser igenom. Och förstår vad författaren håller på med.
När man kommit dit, är boken fantastiskt härlig, rolig och allvarlig. Khemiri behandlar ämnen högt och lågt. Ensamhet, tillhörighet, utanförskap, triumfer. Allt med en humoristisk finess. Jag streckläste sista 260 sidorna. Gillar. Bra betyg? Ja, en stark 5:a blir det idag.
