Det är en vidunderlig prestation han har gjort, Georges Perec. En myriad av människoöden från en och samma trappuppgång i Paris. Noga katalogiserad, noga utförd. Alldeles omänskligt noga.
Jag vet inte var fransmannen har fått alla märkvärdiga historier ifrån. Många av dem hade gott kunnat stå på egna ben. Jag minns velodromcyklisten, akrobaten som vägrade går ner från sin trapets, paret som tvingades till svart magi. Mångfalden i porträttgalleriet är utan motstycke.
Min största invändelse är att det blir för kliniskt. För lite kött och blod, för lite känslor. Perec stryker under varje bokstav med linjal. Tvångsmässigt, inte sällan långtråkigt.
Jag har läst varenda bokstav. Det tog mig fyra månader. Det var inte lätt. Jag tar med mig Bartlebooth och hans historia; gentlemannen som går från ingenting till ingenting via världens hamnar och ett pusselinferno. Det ödet kommer alltid finnas med mig.
Betyg: fyra av sju
Drick till: Carnegie Porter
Lyssna till: Popcorn på 78 varv
