Citizen Cope eller Clarence Greenwood som memphiskillen faktiskt heter, kanske inte riktigt har hittat hem än. Ändå är detta hans tredje platta som artist. Märkligt. Skivan känns lite tunn. Kanske lite påklistrad och framtvingad. Jag känner ingenting för CC.
Vissa låtar på plattan har den där lite råa sköna rockkänslan som man behöver ibland. Men för det mesta tycker jag nog att det blir rätt jobbigt. Känns som man väntar på att låtarna skall ta slut. För att se om nästa låt kanske blir bättre.
Lär inte sätta på detta vax speciellt många gånger mer. Skulle vara en städdag i radhusområdet, då är man ju ute nästan hela tiden.
En tvåa, mer blir det fan inte.
