Jag skall säga ärligt precis som det är. Utan omsvep och krusiduller. Jag hade fel. Oerhört fel.
När jag satte på skivan för första gången, tyckte jag det var jobbigt. Inte alls gött. Bara tvättbrädor och farbröder som sjöng i stämmor. Lite som Oh Brother. Kan man ha så fel?
Det här är grymt skönt. Jag stampar fötterna tills parketten mattas ned. Sitter med ett halmhattsleende och bara tar emot. Gillar mer och mer dag för dag. Har nog alltid gillat Bruce (inte som Jonas) men kanske inte sett helheten. Sett sköna bitar och odödliga klassiker. Men här sluts cirkeln lite mer för min del. Han är stor. The Boss. Riktigt stor.
Krävs en del för att göra en sån här platta. Det är helt klart. Bruce gör det med den äran. Å lite till.
Reser mig från min fötålj och spelar luftfiol en stund.
I sin genre, 6:a, med smör på.
