Jag sitter på en stor terminal med människor som är på väg till eller från något. De ska någonstans. Skivan passar utmärkt. Den handlar på något sätt mycket om nån som ska nånstans, eller kanske bli någon annan. I alla fall om förändring.
One day I will grow up, and be a beautiful woman, sjunger en man, med en röst som påminner om Elvis på heroin. Jag blir inte riktigt klok på denne man. Varför låter han som Elvis och sjunger om att vilja byta kön? Detta måste vara en av de mest skruvade texterna jag nånsin hört. Men det är bra, det är väldigt bra. Jag kan inte sluta gilla skivan. Den har en väldig bredd, allt från jazz till rena ångestballader. Och det är bra. Pianospelet på skivan lyfter i låt efter låt. Men på nåt sätt ser jag en aprak Elvis framför mig, udda.
Denna skivan skall nog helst avlyssnas på egen hand. Den smälter inte riktigt in i scener som parmiddagar, fika med föräldrarna, första daten. Den skall vara för sig själv, med ett rätt billigt rödvin, kanske i ett vanligt dricksglas. Bara för sakens skull kanske. Jag gillar hursomhelst skivan. Det kanske inte hade varit mitt förstaval i skivbutiken, men jag är mycket glad för att den finns i min samling.
