Tillsammans är man mindre ensam
Redan från första sidan gillar jag Gavaldas bok. Den suger in läsaren i Paris, bokstav för bokstav. Jag trivs i lägenheten som den märkliga trion, sedermera kvartetten, bor i. Det är Philous lägenhet och den är liksom mannen själv otidsenlig, aristokratisk, spännande.
Huvudpersonen Camille bor mitt i Paris, högst upp i ett kallt kyffe till lägenhet. Hon räddas från att frysa ihjäl av den märklige grannen, vykortsförsäljaren Philibert Marquet de La Durbellière. De bor tillsammans med kocken Franck, en klart otrevlig typ.
De kämpar kring livets stora ämnen (utsatthet, ensamhet, vänskap, kärlek) utan att riktigt veta hur man gör. De försöker ta hjälp av varandra vilket, även när det misslyckas, blir deras lycka.
Berättelsen blir tyvärr svagare ju längre den lider. Sista tredjedelen drar ner betyget. Det blir för lyckligt för min olyckliga smak. Det fastnar inte på mig. När jag väl stängt sista sidan är den borta. Bara borta.
Betyg: Fyra av sju K7´s.
Drick till: Opaliserad pastis
Lyssna till: Fläskkvartetten
