Norskan, som bor i Stockholm, har många fans här. Dyster approach går hem i folkhemmet. Hon är gråtmild. Inga jippon. Brun har hittat sin stil, det låter melankoliskt hyfsat.
Jag känner, precis som jag gjorde med Joshua Radin, att hon inte riktigt rår på sina kombattanter. Anna Ternheim, Stina Nordenstam, Sophie Zelmani (för att nämna tre svenskor) spelar liknande musik och är alla mer intressanta än Ane Brun.
Hjälten Ron Sexsmith är med på ”Song no 6” och lyfter den högt. ”My lover will go” är grym, när Ane gråter en hel flaska vin över sin kärlek. Där känns oron i magen.
Betyg: tre av sju K7´s.
Drick till: Rusdryck, ensam på en stubbe i skogen.
