Arctic Monkeys – Whatever people say I am, Thats what I’m Not
Efter första lyssningen känner jag mig gammal. Historisk. En melankolisk man som helst vill stänga av oljudet. Sätta mig i fåtöljen istället, med en liten Strega, kaffe, filt, en god bok, läsbrillor och kanske, kanske lågmäld blå musik i högtalarna.
Efter andra lyssningen tycker jag att Arctic Monkeys är ganska bra. Men väldigt snabba. Studsig, partymusik. Kan omöjligt vara adresserat till en murvel med manchesterkavaj och kulturskägg?
Efter tredje lyssningen är jag fast. Bänger med huvudet framför datorn. Stampar med fötterna i linoleummattan. Känner för att röja sönder hela kontoret med en välplanerad helikopterspark. Känner för att dricka ren sprit ur flaskan. Känner mig ung och…villig?
The Arctic Monkeys har kallats nedladdningsgenerationens första superstjärnor. Dom är tokhyllade i engelsk musikpress, på ett sådant vulgärt/ogenerat sätt som bara engelsk musikpress kan hylla ett band. Men skit i det.
Det här är fruktansvärt rolig musik. Välbehövlig energi; party och rock n roll. Förtjänar en gjuten plats i min ömma skivhylla.
# Betyg: Fem av sju K7´s.
# Drick till: Neonblå drink toppat med strössel.
