J.M. Coetzee – Ungdomsår
Sydafrika, 50-tal, stället håller på att brisera. 19-årige John flyr landet med båt. Han vill inte till armén, han skäms för landets historia, skäms för de holländska förfäderna som gick i land för att odla upp en åker till båtkompaniet och istället våldtog ett helt folk.
I London tar John jobb på IBM. Han köper en grå, billig kostym. Han letar efter flickor och vill förtvivlat gärna smälta in som Londonbo. Framför allt har han sina skrivdrömmar, han lever på bibliotek och i boklådor.
Det är en självbiografisk ungdomsskildring, uppföljaren till fantastiska Pojkår. Det är gnistrande välskrivet, vackert och enkelt, fullständigt reducerat. Extra intressant är det att följa Coetzees författarambitioner. Han läser Ezra Pound, Samuel Beckett och ger sin vinkel på litteraturen.
Ungdomsår är en pocket man ska läsa. Det är en mörk, ensam skildring. Det är postkolonial frustration, det är känslokallt och torrt, ändå levande och varmt. Det är väldigt bra.
¤ Betyg: 6 av 7
¤ Drick till: En bister lemonad
¤ Läs också: Onåd av J.M. Coetzee
