Kentuckyseven

Kompisen Kalle K. hälsar att tävlingen snyggast metafor kanske avgjordes redan 1962.

Läser man de första raderna i Tranströmers första vers så kan man bara hålla med, b som i briljant.

Paret

De släcker lampan och dess vita kupa skimrar

ett ögonblick innan den löses upp

som en tablett i ett glas mörker. Sedan lyftas.

Hotellets väggar skjuter upp i himmelsmörkret.

Kärlekens rörelser har mojnat och de sover

men deras hemligaste tankar möts

som när två färger möts och flyter in i varann

på det våta papperet i en skolpojksmålning.

Det är mörkt och tyst. Men staden har ryckt närmare

i natt. Med släckta fönster. Husen kom.

De står i hopträngd väntan mycket nära,

en folkmassa med uttryckslösa ansikten.

Tomas Tranströmer, Den halvfärdiga himlen, 1962.