Kentuckyseven

Kentuckyseven har fått post från Moneybrother. Han lovar att komma till Göteborg för spelning på Trägår´n 14 oktober – då hans nya turné startar. Brevet i sin helhet:

Hej, jag ska göra en akustisk soloturné. Min första.

Det bästa med mina konserter, tycker jag själv alltså, är att de aldrig varit inrepade. Alla musikerna har jämt stått och tittat på mig hela konserterna för de har inte vetat när vi ska skrika eller när vi ska viska. För mig är liveshowerna alltid en kommunikation med publiken. Så säger alla band men om man ser de flesta av dem två gånger på ett år är det ju ändå samma låtar, samma arrangemang och kanske t.o.m samma mellansnack.

Fair enough tycker jag, kommer man på en bra formel så håller man sig till den och en bra story håller för upprepning.
Men jag började med detta för att jag inte ville göra samma sak varje dag. När man jobbar på krogen lär man sig snabbt att alla gäster inte kan behandlas lika. När det romantiska paret vill ha mat vill de det på ett annat sätt än dom fnissande tanterna.

Genom att jag alltid har turnérat mycket i olika länder har jag lärt mig att musikerjobbet är typ samma sak. När du spelar i ett land där du är populär kan du göra konserten till ett aerobicspass om du vill och alla kommer studsa med. Men dagen efter på en krog i Belgien blir det patetiskt med gymnastiken. Då behöver publiken samtalas med på ett annat sätt.

Jag övade lite i somras, bad en kompis boka in några solo gig i syd-Tyskland och Österrike. Där känner man ju i stort sett ingen. Men där hände det. Kommunikationen blev ren och fin. Alla förstod vad man kommit för att säga och alla känslorna fanns kvar.

Alltså, konserten skall kännas större, närmare, ärligare och lite bättre.
Så nu prövar jag här hemma med!
Er Moneybrother.

Det finns klara plus och minus med Joel Almes andra platta. Som recensent tar jag mitt ansvar och stolpar upp dem härmed. Alla som känner sig berörda kan lämna sin kommentar nedan.

Plus: Det här liknar Bruce Springsteen. Det här liknar Moneybrother. Det här är romantiskt. Det här är någon (Joel Alme) som brinner för det han gör. Sista låten, Spanish Moss är fin.

Minus: Det här berör mig inte. Det här är svulstigt producerat. Det här är alldeles för arrangerat sett till låtarnas karaktär. Om någon skriker ”vargen” för högt är risken att ingen lyssnar.

Det hela ger ett svagt betyg. Joel Alme lyckas inte. Ändå ska han ha en eloge, fast jag tror han slänger den åt helvete. Från alkoholiserad basist i Hästpojken till det här, P3-kändis och den blåvita klackens darling.

Jag trodde att det skulle vara större.

# Betyg: Tre av sju K7`s

# Drick till: Dry Martini, som en crooner.

Pihlis är jävligt bra. På nya singeln sjunger han duett med Moneybrother.

Ja, ni fattar. Svensk magi. Ge refrängen några varv:

Pihlis & Moneybrother – Alla längtar någon annanstans