Kentuckyseven

1. Marcus King – El Dorado

Marcus King tickade alla K7-boxar 2020. Grabben är från Greenville, South Carolina. Har en farsa som heter Marvin King och som själv är en jävel på tre ackord. Debutplatta i eget namn. Bonafied gitarrhjälte. Producerad av Dan Auerbach. Unik röst som både river och tröstar. Plattan döpt till El Dorado. Vi stannar där… Marcus King är 24 år och blandar blues, rock, soul till sin egen Americana. Briljanta låtar som Too Much Whiskey, Wildflowers & Wine, Beautiful Stranger gör det till årets vinnare. Full stop.

2. Courtney Marie Andrews – Old Flowers

Det är nästan så man känner sig nervös när man tar sig an ett nytt album från CMA. Kan det bli lika bra som de tidigare albumen. Kan hon hålla lika hög klass som innan. Den känslan släpper rätt omgående när man sätter nålen mot vinylen. Skivan är så intim och nära ett skört uppbrott man kan komma. Känns nästan som man tränger sig på. Att man kommer lite för nära. Det är inte sällan man känner hur tårarna rullar nerför kinderna. Nästan svårt att välja ut topplåtar från CMA’s sjunde platta, men If I Told och How You Get Hurt går inte att värja sig emot.

3. Chris Stapleton – Starting Over

Chris Stapleton är nummer 1, 2, 3 på listan över artister vi älskar. Han bevisar sin storhet i platta efter platta och 2020 var inget undantag. Detta är så förbannat välgjort och svängigt och rivigt och känsligt att vi knäar ner och knäpper händerna åt den heliga treenigheten: rösten, gitarren, låtskrivandet. Skägget har gjort det igen, med lätt hand och stort hjärta.

4. Ane Brun – After The Great Storm

Det finns väldigt få artister som levererar på samma höga nivå som Ane Brun, och som samtidigt rör sig brett och fritt mellan genrer och områden i musikens värld. After The Great Storm är ett väldigt tydligt exempel på det. Det är drömskt och mörkt på samma gång. Låtarna är alltifrån poppiga dansdängor till maffiga introverta shoegaziga. Ane’s röst är mognare och säkrare än någonsin tidigare. Man känner sig trygg och hemma. Utan tvekan  det starkaste albumet som hon släppt.

5. Jason Isbell & the 400 Unit – Reunions

Hur börjar man med Jason Isbell? Mannen från Green Hill, Alabama har sedan länge byggt ett bo i vår själ och ska ingenstans. Reunions har starka låtar som Only Children, Overseas (gitarr-ljudet!!) och It Gets Easier och är som vanligt när Isbell släpper platta – just en platta. En helhet. Den artist vi längtar efter mest att se live på Pustervik igen; närsomhelst, hursomhelst.

6. Fleet Foxes – Shore

Sen starten 2006 har Fleet Foxes funnits med i våra hjärtan här på Kentuckyseven och debutalbumet Fleet Foxes 2008, hamnade direkt på årsbästalistan.  Robin Pecknold och hans vänner har fortsatt att leverera guld sen dess. Om än med lite väl glest mellan plattorna i vår smak. Men Shore är inget annat än guld återigen. Lite förvånande hamnar det starkaste spåret på hög rotation på P3. Inte förvånande hamnar Shore på vår 7 bästa 2020. Ett vaccin för våra frusna sinnen.

7. Marlene Oak – Northern Winds

Marlene Oaks debutplatta är oerhört fin. Åtta låtar som vävs samman till ett universum. Äkta, ärligt och egensinnigt. I all enkelhet binds musiken samman med låttexterna och världen öppnar upp sig på en milsvid äng. En artist att följa.

7  som bör lyssnas upp:

Jaime Wyatt – Neon Cross
Bob Dylan Rough and Rowdy Ways
Sturgill Simpson – Cuttin’ Grass Vol 1
Khruangbin – Mordechai
I’m Kingfisher – The Past Has Begun
Hurula – Jehova
Ana Diaz – Tröst och vatten

Hela skiten finns såklart på en grym Spotifylista:

1. Jason Isbell ­­– Southeastern (2013)

Kentuckysevens definitiva soundtrack till 10-talet. Jason Isbell från Green Hill, Alabama, grävde djupt och golvade oss. Öppningsspåret ”Cover Me Up” sätter tonen till ett album som spränger alla gränser, ny dynamit i varje text och i varje låt. Känslorna svallar över – tack för allt, Jason.

2. The Head and The Heart – The Head and The Heart (2011)

Bandet som levde upp till sin hype, som tog över livescener runtom i US och Europa. Kentuckyseven lyckades fånga dem på Pustervik, och knäcktes fullständigt. Stämmorna och instrumenten på deras album låter som man inte trodde var möjligt längre. Ett folksound som vi älskar fortfarande.

3. City and Colour – Little Hell (2011)

Det finns skivor som man spelar sönder, sen finns det skivor man spelar om och om igen, men aldrig tröttnar på. Dallas Green skapade City and Colour, sen skapade han Little Hell. Skivan tar med oss på en musikalisk resa som man aldrig vill komma tillbaka från. Vi är kvar på resan fortfarande in i nästa decennium.

4. Chris Stapleton – Traveller (2015)

Musik från the Heartland som knäcker alla grenar på sin spikraka väg upp mot toppen. Chris Stapleton från Lexington, Kentucky, har rösten som får alla andra att darra. Vi har lyssnat sönder ”Traveller” och har inga planer på att ändra beteende. Ett sound och ett skägg att leva för.

5. John Grant – Queen of Denmark (2010)

Att göra ett personligt album där man lämnar ut allt, vrider ur känslorna som nytvättade kläder och låter dem skölja över lyssnaren, det är inte för alla. John Grant, som var på botten av sitt liv, skapade detta magiska album tillsammans med medlemmar ur Midlake. Resultatet är magiskt. Själarenande och känslostarkt. Odödligt är ordet.

6. The Black Keys – Brothers (2010)

De svarta tangenterna från Akron, Ohio, har i två decennier gjort mäktig, svettig, massiv bluesrock som ingen annan. På ”Brothers” föll allt på plats. Lyssna på ”Tighten Up” eller ”Howlin’ For You” och försök att sitta still: mission impossible. Riff på riff som svänger sjukt så sjukt.

7. Tyler Childers – Purgatory (2017)

Mannen från Paintsville, Kentucky, gjorde den perfekta country/bluegrass/folk/americana-plattan när debutvaxet föll hårt på världen 2017. Producerad av Sturgill Simpson där Childers röst erövrar varje textrad. Lyssna på avslutande ”Lady May” och låt dig monteras ner. Autentiskt som Appalacherna.

—

••• Decenniets 7 bubblare:

John Moreland – In The Throes (2013)

Fleet Foxes – Helplessness Blues (2011)

Deer Tick – The Black Dirt Sessions (2010)

Sarah Klang – Love In The Milky Way (2018)

Håkan Hellström – 2 steg från Paradise (2010)

The War On Drugs – Lost In The Dream (2014)

Sturgill Simpson – A sailors guide to Earth (2016)

Vi har grävt. Vi har svettats. Vi har läst. Vi har lyssnat. Listan är här! Årets 7 bästa plattor föll som fallna hjältar i våra nävar. Tack till alla som gjort musiken. Ni som plockat upp gitarren, hanterat pianot och stämt fiolen. Keep on Truckin’ ••• Jonas & Magnus, Kentuckyseven Podcast.

1. Chris Stapleton – From a Room: Volume 1

Mannen från Lexington, Kentucky har gjort årets absolut bästa skiva. Rösten når stjärnorna och bottnar i underjorden. Här finns bluesstomp, skäggrock och gråtballader. Country och Americana i heligt förbund. Allt vackert producerat av Dave Cobb (who else) och med Chris fru Morgane Stapleton ständigt i rummet. Mr Stapleton har bara börjat sitt triumftåg – vi är glada att åka med på färden nedför floden.

2. Benjamin Folke Thomas – Copenhagen

Majornas finest, Benjamin Folke Thomas, har bytt London mot GBG och skapat ett mästerverk över 10 låtar. 29-åringens tredje studioalbum lyser som en självklar stjärna. En stor skiva som vi lyssnat sönder 2017. Rösten har en tyngd som självaste Johnny Cash och mannen i svart ler luttrat i sin himmel när han knastrar igång Copenhagen-plattan.

3. Jason Isbell and the 400 Unit – The Nashville Sound

Alabamagrabben Jason Isbell och hans 400 Unit med frun Amanda Shires har dominerat 2017. Plattan testar gränser för vad Americana ska stå för. Vi älskar Jason Isbell för evigt och lyssna på White Mans World eller If We Were Vampires så förstår du varför. Så låter en av världens bästa låtskrivare.

4. Lukas Nelson & the Promise of the Real – Lukas Nelson & the POTR

Lukas Nelson har kompat Neil Young i många år och släppte 2017 en fullständigt underbar skiva. Kärlekssången Georgia, öppningsspåret Set Me Down On a Cloud och svänget i Die Alone visar en bredd inom folkrocken som får oss att gråta. Och ja, visst är det Willie Nelsons son!

5. Caroline Spence – Spades & Roses

Årets vackraste skiva kommer från Caroline Spence, från Charlottesville, Virginia. Vi tappar andan när hon påminner oss om Emmylou Harris och klassiska toner i sin egen sagolika tappning. En platta som växer som en änglakör för varje lyssning.

6. Gold Star – Big Blue

7. The Oh Sees – Orc

Thee oh Sees från San Francisco knäckte oss fullständigt med sommarens livespelning. De dubbla trummisarna bankar igång en tidlös energi. Vi river Kentuckykontoret och sliter av oss truckerkepsen. Psykadeliskt ös!

…

7 close calls! 7 plattor som vi också dyrkade 2017:

••• Ryan Adams – Prisoner

Mannen från North Carolina har gjort det igen. Vi älskar karl’n.

••• Tyler Childers – Purgatory

Kentuckydebutant producerad av Sturgill Simpson. Grymt bra.

••• David Ramirez – We´re Not Going Anywhere

En äkta Kentuckysevenfavorit. Americana-country-soul-de-lux.

••• Jon and Roy – The Road Ahead is Golden

Folkbandet från Kanada gjorde en av årets mest groovy plattor.

••• Hurray for the Riff Raff – The Navigator

Alynda Segarra knäckte oss 2017. Årets mäktigaste artist. Power!

••• Leif Vollebekk – Twin Solitude

Vancouver Time, Telluride, Elegy. Sköra, vackra låtar på pärlband.

••• Seabuckthorn – Turns

Instrumental magi. Andy Cartwrights 12-strängsdrömmar FTW.

What Way Out West is really about? Down to the bone? Here’s the Kentuckyseven Experience. Buckle up.

Giant and their boots-cover-LP. The porcelain toilet of the press centre. To dance beneath the diamond sky with one hand waving free. Warm sun, cold beer. The search for Jason Isbell. Walking down Linnégatan in the rain. The drugs. The girls. The greatest song on Appetite for destruction.

The apartment in Kullavik Centrum where it all started. The side burns of Woody-Kim. Sturgill Simpson, the ruler of our kingdom. The tears. The bus rides. The search for Jack White. The pitch dark Father John Misty chatting away. Grey Goose served by Rocky Balboa. A sweaty small stage of Pustervik.

Photo: Olof RIngmar

Photo: Olle Kirchmeier

The uncertain uniformity. The Tallest Man On Earth Olof Lundh. The afternoon talks about producer Dave Cobb. The Canadian Fireball’s. The search for Ray LaMontagne. The intense smell of urine. The ducks of the lake. Late nite work in a deserted pressroom. Pizza at midnight, then Burgers at four.

Photo: Jonas Löfvendahl

The eternal beauty of Emmylou Harris. The bond of a 30 year-old friendship. Making money of gunslinging ponchos with Zlatan and The Epic Split. Talks of Vince Neil. Reunions. The next year, the WOW-decade. The missing of dead friends. The search for Ryan Adams.

The best Kentuckyseven-album of 2013 came from Jason Isbell, his Southeastern knocked us down and out.

Wonder why? Give this live take of Cover Me Up a minute of your life. It’s a chilling experience – very emotional.

1. Jason Isbell – Southeastern

Jason Isbell made the best album of 2013. Full stop. A full-lenght album with full-strength. You feel this, it took all of Isbells powers, all of his energy and force – through the pain and wonders of everday life. This is a complete and perfect record with lyrics that ring true, we can only thank the Alabamaman. For fans of Ryan Adams, this is the record who should have followed the era of Heartbreaker and Gold. For fans of everyone else, this is masterpiece.

2. Phosphorescent – Muchacho

We had the pleasure of seeing Matthew Houck and his compadres this summer at Way Out West festival. A magical performance in the rain. The way his songs just grows on you it is unbelievable. From the first listen to Muchacho, it was clear that this album was going to end up on this list. As well as on many other EOY’s around. The mix of sounds and emotions on the album, the diversity, just makes it all make sense. This man is a genius. Pure and true.

3. Possessed by Paul James – There will be nights when I´m lonely

Genius Konrad Wert, aka Possessed by Paul James, made a bewitching album. This one-man-alt.country-folk-trooper found the essence of Kentuckyseven along the way. Bewildering music, goose-bumps the size of Louisville, stuff that makes you wanna find love and never ever look back. The soundtrack of brilliance. Chillin´, straight-shooting, bone-crunching stuff. We bow to a seven out of seven supreme.

4. Kurt Vile – Wakin on a Pretty Daze

When artists like the Philly son Kurt Vile releases albums, the only thing you can be sure of is that it will be at least awesome as hell. Though the sound is very familiar, and few surprises are laid out on the table, the feeling of satisfaction is present. That particular guitar sound that eludes from the strings on this album is no exception. This is an album to carefully place next to the other golden ones from mr Vile, and keep for a long long time.

5. The Shouting Matches – Grownass Man

The title of the record says it all. This is nothing for the average teenager. Hero Justin Vernon turned bluesrock, a galaxy away from Bon Iver, and created a smashing and wonderful 10-pack of songs. Starts out with the Back In Black-inspired opener Avery Hill and it´s a smooth slope from that point. Heavy shit, very groovy. Dancemusic for the wicked. Serenades of boloney. Every grain of sand from the desert of laidback awesomeness.

6. I Can Lick Any Sonofabitch In The House – Mayberry

Who would have known that 2013 would be the year of humming ”They don´t make men like Andy Griffith anymore”? The song Mayberry sticks like glue, a absolute treasure in the big ocean of treasures this record provides. The Portlandband is, among other things, the voice of Michael Dean Damron and harmonica twang of David Lipkind. Great lyrics with a blackened and unpolished sense of America unveiled. It makes us shiver and shake.

7. Holly Williams – The Highway

Being the granddaughter of Hank Williams, daughter of Hank Jr and half-sister of Hank III, you have some stuff to live up to, if you wanna be a country artist. Holly Williams really wanted to be a model, and had no interest in music growing up. But happily for all of us, she decided to give it a shot. This last album, her third, is more mature than the earlier, rich in sound and feel. The songs are very intimate and private, and real. Dark yet melodic and crisp from a to z.

Jason Isbell from Green Hill, Alabama, made – without a doubt in my mind – one of the best records this year: Southeastern.

The ex-Drive By Trucker knuckled down with his acoustic guitar and made a complete. A rarity. A revelation. Lyrics that ring true in our time of need.

Check out the outstanding opening song, Cover Me Up.