Kentuckyseven

¤ Artist: Mono

¤ Album: For My Parents

¤ Release: September ²⁰¹²

¤ Judge says: 7/7 Kentuckyseven’s

¤ Best song on: Nostalgia

Where to begin? Lordy, lord. I´m rarely into postrock/shoegaze-stuff but this record blew me away to another dimension.

It´s an arresting moment of clarity. A dangerous retrospective sense of lost memories. Tears to my eyes. I feel sorry for the earth, I feel weaker and stronger than ever. Double vibes of eternity.

This is post-everything. Mono don´t use their rock n roll guitars the way you would imagine. It´s texture. It´s fantasy. It´s above the clouds and underground.

This is shoegaze without the arrogance. It´s – first and foremost – feelings. Big, strong, everlasting feelings. A soundtrack to a Haruki Murakami book.

My lungs struggles for air, my heart pounds hard. This could knock you down and out. Mono makes the strongest blend there is.

Mono is from Tokyo, Japan. This is their sixth album. They started out in 1999 and keep coming back for more. The four members Takaakira Goto (sologuitar), Yoda (rhytmguitar), Tamaki Kunishi (electric bass) and Yasunori Takada (drums) tours the US right now and heads for Europe later on.

‘For My Parents’, with a great and emotional front picture, was released on September 4th. An all instrumental, epic piece of bewildering art. They have a full-scale orchestra in the studio and it´s dedicated to their parents. They´ve made an effort well worthy a Kentucky Seven!

PS: You know the world is a fucked up place when Mono´s venue in Gothenburg, Sweden is Truckstop Alaska. But hey. I´ll be there. Forever and ever.

Haruki Murakami. This japanese writer, born 1949, has destroyed the thrill of reading other authors. He has rolled them into a carpet and thrown them in the cold river. I can´t see why I really should read anyone else?

It´s like when you first discover – truly discover – Bob Dylan. When you go from his 1960-songs to his 1970-songs and the ground beneath your feet starts to quiver, quake and finally disappear. You got no safety line, no protection, no turning back. You got no shelter from the storm.

Norwegian Wood is the third book I´ve read from Haruki Murakami. Kafka on the Shore and Sputnik Sweetheart is already done and I can´t wait to start reading stuff like The Wind-Up Bird Chronicle and the marathonbook What I Talk About When I Talk About Running.

It´s a lovestory from the 1960´s. A sad, lonesome tale but still compelling and profoundly well-written. Toru Watanabe hears the Beatles-song Norwegian Wood and gets overwhelmed with emotions and memories. We go back with Toru to the university in Tokyo, his love for the fragile Naoko. Naoko goes to a Cuckoo´s nest in the mountains, Toru waits. It´s vibrant, between the lines, great stuff. It´s the heartache of growing up.

Haruki Murakami wrote this book 23 years ago. It just became a movie and is less of that magical realism you will find in Kafka on the shore, this is more of a straight shooting novel. Well, I like that side of this japanese moon as well.

¤ Judge says: 6/7 Kentuckyseven´s.

¤ Movietrailer: Norwegian Wood

Ni har väl inte missat Haruki Murakami? Japanen är ett geni utan tvekan. Läs honom, vadsomhelst, bara läs. Så bra är det.

61-åringen är översatt till 36 språk, en världsstjärna men ödmjuk i en SVD-intervju från 2008:

”Jag är inte som Balzac, Pusjkin eller Mozart. Jag är inget geni. Balzac behövde bara gräva ett par decimeter ner för att hitta sin berättelse. Jag måste gräva mycket djupt. Kanske femtio meter. Men det besvärar mig inte, jag är en ­utmärkt grävare. Och jag har ett stort tålamod.”

Låt oss hoppas att han fortsätter gräva.

Hemkommen från Grekland. Hann läsa tre böcker. Alla rekommenderas och får stolta 5 av 7 Kentuckysevens i betyg.

The Heroin Diaries. Nikki Sixx hittar sin dagbok från 1986. Fruktansvärd läsning men också fruktansvärt underhållande. Rockstjärnedrömmen får sig en jävla törn. Smutsigt och mer knark än i slutscenen av Scarface. Samtidigt en inblick i livet under Girls-turnén, hur langarna vägrar släppa taget och den slutgiltiga dosen ihop med Slash. Kickstart my heart, som Mötley sjunger.

Sputnik Älskling. Haruki Murakami har kallats en Paul Auster med hjärta och humor. Här visar berättaren K sin kärlek till Sumire som i sin tur blir kär i arbetsgivaren Muy. De åker till Grekland, och Murakami håller hela tiden dörren till det omöjliga vidöppen. Scenen med pariserhjulet i Schweiz är bland det mest skruvade jag har läst. En författare att följa.

Ett land i gryningen. Dennis Lehane (mannen bakom Mystic River) ger sig på att skriva den stora amerikanska novellen. Det är 1918 i Boston. En överjävlig tid, en tid där USA mer påminde om en krutdurk än om en smältdegel. Episkt och ändå drivet om svarte Luther, vite Denny och baseballhjälten Babe Ruth. Heder åt Lehane som gör det fullt  ut, 762 pocketsidor utan sidospår.