Kentuckyseven

1. På måndag morgon släpper Kentuckyseven listan med årets bästa plattor. Har ni några sista-minuten-tips?

2. Gais funderar allvarligt på att signa en spelare som heter Jan Banan. WTF?

3. Stor musik som Mr Airplane Man och John Grant får inte plats på min topplista. Hård cutt i år.

4. Läser Jonas Aurells boktips A fraction of the Whole av Steve Toltz. Huvudpersonen skriver från fängelset, bra början.

5. Sugen på att åka till Tate Modern i London och kolla på alla golvets solrosfrön.

6. The Black Keys och Ray Lamontagne får inte heller plats. Rätt skruvat.

7. Deer Tick på Kentuckyseven var stort för oss. Fler galna grejer är på gång. Stay tuned.

1. Laddar för fullt inför Håkan på Scandinavium på lördag.

2. Lyssnar på Al James musiktips. Lightning Dust (LD – spotify), Damien Jurado (DJ – spotify) och Woods (W – spotify) blir fina höstvänner.

3. Kentuckyseven har stora planer på gång, drömmar att besanna. Vi kommer att uppdatera er – älskade läsare – så fort något blir klart.

4. Var på ölprovning med Mangan och Stolpe i tisdags. Smakade sex amerikanska hantverksöl inne på systembolaget. Hittade aromer jag inte visste fanns.

5. Har fyra intervjuer att skriva ut, blir att brygga nytt kaffe och ta tag i tangenterna. Någon som är grym på att tyda gamla anteckningar?

6. Gais klarade sig kvar i Allsvenskan. Jag var aldrig orolig. Nu gäller det att ta 11-platsen. Ja, vi slåss för den.

7. Jag hör gong-gongen för 2010. Snart dags att presentera årets sju bästa plattor.

Jag vet exakt vad som hände på Rambergsvallen igår.

Men vad hände på Camp Nou? Någon?

Ja, vår änglabroder Buffy hade en bra helg. Skoj.

Själv beskådade jag Manchester City få 0–1 i 93:e av en Paul Scholes som tog rullator in på plan.

Jag beskådade blåsnäsan utföra sina gubbhopp längs med sidlinjen medan vår elegant Mancini sakta fällde blicken.

Jag beskådade ett ljusblått hemmalag som inte kom upp i standard, som hade räkmackorna från förorten på ett silverfat men saknade den taggade kniven.

Jag beskådade Carlos Tevez #32 slå en frispark i krysset som räddades av en van der nånting.

Jag beskådade GAIS få 0–3 där bak av det halländska bondeupproret.

Jag beskådade en straff som inte ens gick att se i brailleskrift.

Jag beskådade elva grönsvarta spelare som inte orkade i andra halvlek, som gick sönder en efter en.

Jag beskådade ett lag utan kapten Lundgren.

Jag beskådade en tränare som efter matchen skyllde på ett tajt spelschema.

Jag beskådade en helg som bäst sammanfattas med ett citat från vår Kentuckyvän Hunter S Thompson:

“Every now and then when your life gets complicated and the weasels start closing in, the only cure is to load up on heinous chemicals and then drive like a bastard from Hollywood to Las Vegas…with the music at top volume and at least a pint of ether.”

Bjuder på en sportkrönika, publad i dagens KP.

Idag är det rekordtidig allsvensk fotbollspremiär mellan Kalmar FF och IFK Göteborg. Tanken är att IFK ska ta första steget mot guldpytt på Fredriksskans. Men krokbenet kan komma från Kalmars Markus Thorbjörnsson.

Kungsbackakillen har gått vägen från KBI till Fjärås via Falkenberg till Kalmar. I år är han omskolad från mittback till ytterback vilket gett ökat Nanneförtroende. Fortfarande är startelvan en bit bort, men får Thorbjörnsson chansen kommer han göra allt för att stoppa Tobias Hyséns kamrater.

”Vi ska vara med och slåss om guldet. Det har sett bra ut inför premiären, vi har slagit både Halmstad och AIK. Vi har en bred trupp, 20 riktigt bra fotbollsspelare. Jag tycker vi är knapp favorit mot IFK” säger Markus själv. Idag klockan 18 vet vi hur det gick.

Förra helgen såg jag en annan tung match. Plastderbyt mellan Gais och Öis på Valhalla. Där dominerar Kungsbacka på skrivbordsnivå. Lerkilsbon Sebastian Arby är klubbdirektör i Gais som även har Per Åke Sandström från Vallda i styrelsen. Åsabon Lars Ranäng är ordförande i Öis, där Kullavikskillen Kristian Sundborn är vd.

Matchen hade alla önskvärda försäsongstecken. Rimfrost i skägget, förhoppningar i luften, blaskigt kaffe, misstajmade tacklingar, kokt korv i papper, trilskande träben, kallfrusna tår och en orimlig portion ilska mot domaren. Öisklacken kastade till och med snöbollar på en stackars Gaisytter. Tärningen är kastad, fotbollen är här.

Jonas Löfvendahl

Medan Mangan ollar Knossos håller jag liv i bloggen. Tack till alla som läser.

Det ger också en viss frihet. Som att kunna publicera seklets bästa snapsvisa.

¤ Senast framförd: Joannas finfina 35-årsskiva.

¤ Bör sjungas:  Sju gånger, stregrande till sitt crescendo.

¤ Melodi: Trad.

Här är Gaisarna från Götet.

Här är Gais från Göteborg.

Och vi sjunger våran sång.

För vi vinner varje gång.

Här är Gaisarna från staden Göteborg.

HÄR ÄR…

Satt på Nygamla igår. Ösregn, 3000 ensamma själar runt det bedrägligt gröna och perfekt klippta gräset.

Hade med mig fyra goa barn (två egna och två inlånade), köpte popcorn, kaffe, korv, Ahlgrens bilar och ännu mera popcorn.

Matchen startade och var rätt trevlig.

I ungefär fyra minuter.

Sedan kom ångesten.

Jag tittade mig oroligt omkring, såg rakt in i själen på de andra papporna runt om mig där på familjeläktaren.

Deras blick sade en sak allena:

”Vi kommer inte att göra mål. Vi kommer inte att vinna. Hur fan vi än gör.”

Publiken jublade när ÖIS gjorde självmål på storbildsskärmen.

Pärlan Ericsson missade ett friläge.

Publiken jublade när nåt bottenlag från baksidan åkte på baklängesmål.

Våra brassar spelade smånätt i mittcirkeln.

Publiken jublade när ÖIS gjorde ytterligare självmål.

Trelleborg gjorde mål på ett av deras TVÅ anfall på hela matchen.

Publiken satt tyst när Mattias Lindström blev utvisad för avsiktlig hands.

Vi levde vårt öde, i beslutsam stillhet. Pressen på slutet uteblev.

Spelarna kämpade och slet för klubbmärket, fick inget.

Publiken skrek ”Avgå Axén”, utan övertygelse, tre gånger, precis innan slutsignal.

Vi tog vårt pick och pack och traskade hem i regnet.

Köpte en ny halsduk på vägen hem, grön och svart.

Snabbanalys?

Det handlar om lidande sedan 1894, varken mer eller mindre.