Kentuckyseven

1. Jason Isbell ­­– Southeastern (2013)

Kentuckysevens definitiva soundtrack till 10-talet. Jason Isbell från Green Hill, Alabama, grävde djupt och golvade oss. Öppningsspåret ”Cover Me Up” sätter tonen till ett album som spränger alla gränser, ny dynamit i varje text och i varje låt. Känslorna svallar över – tack för allt, Jason.

2. The Head and The Heart – The Head and The Heart (2011)

Bandet som levde upp till sin hype, som tog över livescener runtom i US och Europa. Kentuckyseven lyckades fånga dem på Pustervik, och knäcktes fullständigt. Stämmorna och instrumenten på deras album låter som man inte trodde var möjligt längre. Ett folksound som vi älskar fortfarande.

3. City and Colour – Little Hell (2011)

Det finns skivor som man spelar sönder, sen finns det skivor man spelar om och om igen, men aldrig tröttnar på. Dallas Green skapade City and Colour, sen skapade han Little Hell. Skivan tar med oss på en musikalisk resa som man aldrig vill komma tillbaka från. Vi är kvar på resan fortfarande in i nästa decennium.

4. Chris Stapleton – Traveller (2015)

Musik från the Heartland som knäcker alla grenar på sin spikraka väg upp mot toppen. Chris Stapleton från Lexington, Kentucky, har rösten som får alla andra att darra. Vi har lyssnat sönder ”Traveller” och har inga planer på att ändra beteende. Ett sound och ett skägg att leva för.

5. John Grant – Queen of Denmark (2010)

Att göra ett personligt album där man lämnar ut allt, vrider ur känslorna som nytvättade kläder och låter dem skölja över lyssnaren, det är inte för alla. John Grant, som var på botten av sitt liv, skapade detta magiska album tillsammans med medlemmar ur Midlake. Resultatet är magiskt. Själarenande och känslostarkt. Odödligt är ordet.

6. The Black Keys – Brothers (2010)

De svarta tangenterna från Akron, Ohio, har i två decennier gjort mäktig, svettig, massiv bluesrock som ingen annan. På ”Brothers” föll allt på plats. Lyssna på ”Tighten Up” eller ”Howlin’ For You” och försök att sitta still: mission impossible. Riff på riff som svänger sjukt så sjukt.

7. Tyler Childers – Purgatory (2017)

Mannen från Paintsville, Kentucky, gjorde den perfekta country/bluegrass/folk/americana-plattan när debutvaxet föll hårt på världen 2017. Producerad av Sturgill Simpson där Childers röst erövrar varje textrad. Lyssna på avslutande ”Lady May” och låt dig monteras ner. Autentiskt som Appalacherna.

—

••• Decenniets 7 bubblare:

John Moreland – In The Throes (2013)

Fleet Foxes – Helplessness Blues (2011)

Deer Tick – The Black Dirt Sessions (2010)

Sarah Klang – Love In The Milky Way (2018)

Håkan Hellström – 2 steg från Paradise (2010)

The War On Drugs – Lost In The Dream (2014)

Sturgill Simpson – A sailors guide to Earth (2016)

Photo: Todd Roeth

• Our old buddy Langhorne Slim is still racing the streets of America, spreading his gospel. Right now he´s playing a two-week-tour with Deer Tick in Florida, North Carolina and South Carolina.

Check out the ever beautiful, the itchy and scratchy, the nervous bible of Song for Sid – and keep rollin’.

Photo: Jonas Löfvendahl

Kentuckyseven went and saw Deer Tick in Copenhagen, a late Tuesday night, 28th of January. The band gigs Pustervik in Gothenburg this Friday – be sure not to miss it. They’re on top of their game, just the perfect, noisy, most wonderful rock orchestra around.

Introducing the band, all the way from Providence, Rhode Island:

• The frontman: John McCauley. A Tuborg loving genius with the voice, presence & nerve. You never know what he´ll do next; skittish, flighty, volatile. A brilliant, wonderful bare-fist-fighting rocker.

• The guitarman: Ian O’Neill. The Angus Young of Rhode Island. Stomping around the stage with a nervous breakdown in both legs. Does great Pete Seeger (RIP) covers and shines on stage.

• The bassplayer: Chris Ryan. Very preppy, very cool, very Draco Malfoylike. Lock up your daughters.

• The drummer: Dennis Ryan. Very happy, very bearded, very Hagridlike. Lock up your mothers.

• The keyboard/saxophone: Robert Crowell. Very mature, boogie-woogie. Lock up your dads.

We salute them all with a 21 Gun Salute and a shot of the preferred.

The band is just beautiful, mixing rock, folk, blues with their own songwriting and at the same time; very appreciative of their heritage, it´s all about the roots. They end the gig in Copenhagen with La Bamba in their own magical way and yes – the roof blew off poor little danish Vega.

They played 1,5 hours and every song was meant to be. John McCauley drinks his green beer bottles with no hands, frusting and spitting. I don´t know where this band is heading, but they got rock n’ roll in their veins. They got it all. The brilliance, the nerve AND a good time. They laugh, kiss and fool around on stage. Pretty fucking far from Woods.

Listen up Deer Tick’s latest record Negativity. And for Pete’s sake don´t miss the 2010-masterpiece Black Dirt Sessions, with the song Mange. And please, check out the brilliant show-opener The Rock below.

Deer Tick, the band who made one of last years absolute greatest album ”Black Dirt Sessions” is releasing another album.

The name of the album is Divine Providence and it is the fourth album in five years. Listening to the song they have released for download ”Miss K”, it sounds like good ol country is having a part in this one.

Recorded and produced at home in Rhode Island, the record will be out come October 25 on Partisan Records.

Hell, it is a long way to both Tipperary and October 25. Listen to ”Miss K” right here… Deer Tick – Miss K.

Read more? Interview with Ian O’Neil from Deer Tick, made in November last year… What are you listening to Ian?

I would guess that this is not the last time we come across a great band from Rhode Island. Deer Tick, The Low Anthem and a whole bunch of them springing from a what seems to be a well with no bottom.

Brad and Andrew Barr is no exception, The Barr Brothers have been making music, or fighting their entire lives. And you can tell. This is genuine and pure love. A love for the music.

The Barr Brothers just signed with Secret City Records. Home of such great artists and bands as Patrick Watson & the Wooden Arms, Plants and Animals, Miracle Fortress, Basia Bulat and more. They should feel right at home.

The self-titled album will be released september 27th. I think you want to check that out. Meanwhile, listen to Beggar in the Morning. Sweet sweet stuff. From Providence…
The Barr Brothers – Beggar in the Morning by SecretCityRecords

Kentuckyseven says Merry Frigging X-mas to all you lovely people around.

Let´s celebrate Christmas all summer long.

1. Deer Tick – The Black Dirt Sessions

Det är svårt att ta ut  7 plattor på ett år. Men att The Black Dirt Sessions skulle hamna på den här listan var solklart.

Skivan har snurrat i min spelare sen den kom ut, och det känns inte som den kommer att försvinna på rätt länge. John McCauleys röst, melodierna, känslan och soundet är magiskt. Magiskt på så oerhört många sätt. Det är en lugn och rätt mörk platta, men med en nerv som talar om vad det här gänget är kapabelt till. Deer Tick kommer att bli ett band som kommer att betyda nåt. För mig. För många.

2. Wolf People – Steeple

Psych-rock är som jag tidigare har skrivit om, balanserar ofta på en tunn linje. Lätt att tippa över, mest åt fel håll.

Steeple, som är brittiska Wolf People’s debutplatta, är på rätt sida om gränsen. En platta som dånar, klirrar och får en sugen på att skaffa en afghan-päls. Ett suveränt sound rätt igenom.

3. John Grant – Queen of Denmark

Efter att ha fastnat fullständig för Midlake efter deras senaste alster, The Courage of Others, blev bekantskapen med John Grant helt naturlig.

Grant har lyckats göra ett album som påminner, känslomässigt, mig om Anthony & The Johnsons debutalbum. Skört, sorgset och väldigt personligt. Jag är glad att ha fått lära känna John Grant, för det är så det känns efter att ha lyssnat till hans musik. Lyssna bara på ”I Wanna Go To Marz”, vill man inte bara åka med?

4. Phosphorescent – Here’s To Taking it Easy

Phosphorescent med Matthew Houck från Athens GA, känns stort redan på namnet.

Phosphorescent, som för övrigt är oerhört lättstavat, är bandet som vet hur man lirar, hur man gör en riktig countrydänga. På den där sköna bluesiga tonen. Houcks röst känns som den är gjord för att sjunga denna musiken. Fanns det något val? Bästa på skivan: Mermaid Parade, och alla andra låtarna.

5. Mountain Man – Made The Harbour

Molly Erin Sarle, Alexandra Sauser-Monnig och Amelia Randall Meath, har lyckats med sin debut. Amerikansk folkmusik när den är som allra bäst.

Det är svårt att inte förtrollas av harmonierna, rösterna och gitarrspelet på detta mästerverk. Saknar ingenting, när jag hör Mountain Man, det känns komplett. Bruset fyller en funktion. Ljudet när fingrarna flyttar från ett band till ett annat. Svårslaget.

6. The Tallest Man on Earth – The Wild Hunt

Precis när man trodde att, det är omöjligt att följa upp en sån debutplatta, släpper Tallest Man nytt.

Och som han gör det. Helt omöjligt var ordet. Det är inte mindre Dylanesque än tidigare, det är inte mindre svängigt. Om man kan lyssna på den här skivan utan att klappa på knäna, stampa med foten, gunga med huvudet, så har man inte riktigt kontakt med sin musikaliska ådra. Omöjligt säger ni, jag säger Kristian Mattsson, det är inte slut med The Wild Hunt, det är säkert.

7. I’m Kingfisher – Arctic

Thomas Denver Jonsson, var för mig ett rätt okänt kort innan I’m Kingfisher. Men nu.

Det är häftigt när man hittar plattor som man bara gillar från första tonen. Arctic är en sån skiva. Det är som att den är skriven för mina öron, Kentuckyseven-musik. Texter och melodier är rättigenom ärliga, vackra och lagom lågmälda. Med en känsla av vinter, mystik, rött vin och kärlek förmedlar Arctic nåt som känns nordiskt på det där sättet som vi är stolta över. Inte det andra. Bara att svepa in sig och lyssna.

Rhode Island has given the world a lot of good things. Most commonly known by us swedes is probably the sallad dressing, which probably would cause a frown or two on a real Rhode Islander, since it probably only exists in sweden.

One thing thing that really do exist in Rhode Island is the extraordinary band Deer Tick. A high voltage live band that has spellbound a lot of people, and definately us on Kentuckyseven. The band plays the kind of music that appeals to people who really appreciate real music. The alt-country sound mixed up with relevant rocksounds from decades back in time.

The band has released three astounding albums, War Elephant (2008), Born on Flag Day (2009) and The Black Dirt Sessions (2010). We are pretty sure that the latter will be on a great number of Best of 2010 lists, it will surely be on Kentuckyseven’s.

The band has just ended their north-american tour, which we hope was seen by those able. Deer Tick is a Kentuckyseven favorite, and we hope and pray to see them in Sweden. Soon.

Deer Tick released all their  albums on Partisan Records, who seems to find the core artists, in the genre. And then some.

We got a hold of Ian O’Neil of Deer Tick…

What are you listening to?

– I’ll try to speak for the whole band as much as I can. I can safely say that a good few of us can’t get The Replacements ”Tim”, J. Roddy Walston and the Business’ latest album and Mark Sultan’s latest record out of our van. I’ve been getting back into Bob Dylan’s ”John Wesley Harding” and ”Nashville Skyline”.

Best book read during 2010?

– We have some pretty different tastes in books. Lots of true crime for John, looks of Three Musketeers stuff for Chris, Robbie can devour anything in record time. I’ve loved reading Raymond Carver’s poems ”Aqua Marine” and ”Norwood” by Charles Portis. Both bangin stuff. I think I’ve seen ”The Rum Diary” by Hunter Thompson traded around.

Who deserves breakthru in 2011?

– My vote would be that J. Roddy Walston and the Business make a ton of money.

If you have missed Deer Tick, don’t kill yourself about it. Their entire catalog is available from Partisan Records, on iTunes,  and on vinyl in well-sorted recordstores. Go get it.

@Partisan Records @ Myspace @ Facebook @ Twitter

Det fullständigt väller ut ny bra musik detta året.

Under min sköna pappaledighet/semester har jag hittat så mycket bra musik så jag blir knäckt.
Jonas har redan nämnt Deer Tick, deras andra platta som man bara kan älska, intet annat att göra.

Några andra sköna då? Det finns ett helt fotbollslag att välja från… För att inte missa, så bör jag nämna Arcade Fire’s nya som kom ut idag… Äckligt bra naturligtvis, lite mer fritt, lite mer öppen, lite mer für alle så att säga.

Tired Pony, nåt slags Superband, skapat av Gary Lightbody från Snow Patrol, bestående av en hel drös sköna snubbar. Lyssna upp låten ”Pieces” från plattan ”The Place We Ran From”.

Tired Pony – Pieces

James Apollo, född 1980, i Arkansas. En riktig Singer/Songwriter från Arkansas. Det är inte fy skam. Han har släppt skivor i tio år, och hans senaste ”’til Your Feet Bleed” har hittat till Kentuckyseven’s hjärta.

James Apollo – Happiness

Phosphorescent, Mathew Houck från Athens GA. Magisk Americana/Folk/Country. Det går inte att beskriva allt som denne man gör rätt, men han gör allt rätt, sanna mina ord. Lyssna bara på Mermaid Parade…

Phosphorescent – Mermaid Parade

Local Natives, ett riktigt skönt indieband från LA, som släppte sin debutplatta förra året, har inte gjort bort sig. Har fullständigt förstört mina iPodlurar med singeln Airplanes. Vet inte riktigt vad det är, men det är sjukt bra… hör själv:

Local Natives – Airplanes

Det finns hur mycket som helst att skriva om, men nu måste jag ta ett glas vin till… det är ju trots allt semester.

Later.

Deer Tick – rootsrockare från Providence, Rhode Island – gör äkta Kentuckymusik. De släppte ny platta förra månaden och där finns ENORMA låten Mange.

Det luktar Stones lång väg och sämre inspiration kan man ju ha. Sångaren John McCauley raspiga röst är stenhård, bara att hylla.

Tuben: Deer Tick – Mange

Spottan: Deer Tick – Mange