maj
12
2011
Jonas
May 24, 1941 was the day when the world started to spin in a phenomenal way. The day when Duluth, Minnesota became the centre of the world. The day when my personal Jesus hit the streets of America.
Bob Dylan means the world to me. He is one of my closest friends, yet the odds are we´ll never meet. He knocked me out, and still does with the strenght of his music, his lyrics, his appearance.
This man is coolness personalized, he is the one that put all other shit together. When your day seems rough and weary, try his tenderness. Check out this and this and this and this and this and this.
We´ll celebrate his 70th birthday with Nikke Ström, Mattias Hellberg, Daniel Gilbert on Stora Teatern in Gothenburg. It will be a feast, an art- and photoexhibition, lectures, filmscreenings and tonnes more.
no comments | tags: Bob Dylan, Daniel Gilbert, Mattias Hellberg, Nikke Ström, Stora teatern, Time passes slowly | posted in Festivals, Whatever
feb
25
2010
Jonas
Daniel Gilbert har alltid varit innerligt älskad av Kentuckyseven. ”Hurricane” har förgyllt många stunder som gitarrist hos Håkan och nu senast i Augustifamiljens x-knäck hos På Spåret.
När DG släppte sin första fullängdare i början av 2010 fick den obevekligt 6/7 i betyg av oss. Tio starka låtar, där Gilberts skeva sound fullständigt tar över atmosfären.
Kolla in själva: Gilberts Myspace.
Tack, Daniel!
I lurarna just nu?
– Jason Lytles: Yours Truly, the Commuter.
Din bästa läsning under 2009?
– The Road av Cormac McCarthy.
Vem är värd årets genombrott 2010?
– Leaders Off , Vänersborgs finest!
1 comment | tags: Daniel Gilbert, Hurricane, WAYLT (Swedish) | posted in WAYLT, WAYLT (Swedish)
jan
23
2010
Jonas
Hurricane Gilbert. Som man älskat den skeve gitarristen i Håkan Hellströms augustifamilj, Håkans eget E Street Band. Visst – han lirar varje fredag kväll i På Spåret. Men lätt gjort, skönt förlåtet, svårt älskat.
Det är Daniel Gilberts första soloplatta döpt efter ett hak på en av långgatorna kring Järntorget. Det är ett jävla bra skiva.
Det börjar med Maelstrom. En suggestiv rocklåt som andas både Babyshambles, Broder Daniel och Neil Young. Sedan bara plattan väller fram. Jag kan inte tänka på något annat, it´s them damn city lights.
Vänta er inga sköna toner. Inget mys. Istället växer tio starka låtar fram. Hurricane har skapat en alldeles egen skiva, det skaver och det rycker och det gör ont och det känns så där alldeles riktig, riktigt som det gör när bra musik tar över universum.
Göteborg äter upp världen. Gott så. Bara prinsar kvar. Och ljudet av Gilberts gitarr ligger som ett soundtrack till den tunga himlen. Låt regnet komma.
# Betyg: Sex av sju K7´s.
# Drick till: JB straight.
no comments | tags: African Sports, Daniel Gilbert, göteborg, Maelstrom | posted in Music, Reviews