Kentuckyseven

Dolorean – The Unfazed
Releasedate 18/1 2011

After I got to know the great band Dolorean, from Portland Oregon, I knew. That there’s hope for the great American music-scene. Bands like Dolorean rarely get the spotlight in commercial radio or press, but are greatly appreciated among the likes of Kentuckyseven-readers.

I listened to Dolorean’s first album and said to myself, this is real. Real music from real musicians. The lyrics are storys, the sound is pure and fresh, yet carry a heritage from great American music-history. Al James, the songwriter and vocalist is like a storyteller with warmth, depth and compassion and from the short contact I’ve had with the man, he is a great person too.

The Unfazed is no exception, it’s even larger. The opening song Thinskinned is extraordinary, with the piano, and lyrics like it was a love-story-gone-bad anthem.

Al James and Lara Miller get together in Country Clutter, second track of the album, their voices are melting together and create a comfortzone, where I gladly remain for days and days.

Titletrack sets the mood and emphasize the American singersongwriter culture in a way I think that many artist would sacrifice plenty to create.

The Unfazed is bound for something great. My hope is that Dolorean will meet a larger audience during 2011, the band surely deserves a great audience. My only wish for Christmas is that the rest of the world sees their splendor…
The album will surely end up in many Best Of 2011 lists… I know I have a place for it.

Six out of seven K7’s – just like that.

Just hemma från Aranäsmatchen, söndagskväll, firar med tre listor.

# Newsweeks top five records of the century

1. ’Speakerboxxx/The Love Below’ OutKast (2003)

2. ’Love and Theft’ Bob Dylan (2001)

3. ’The College Dropout’ Kanye West (2004)

4. ’Crazy Ex-Girlfriend’ Miranda Lambert (2007)

5. ’In Rainbows’ Radiohead (2007)

# Newsweek top five fictional books of the century

1. ’By the Lake’, by John McGahern (2002)

2. ’Snow’, by Orhan Pamuk (2004)

3. ’Gilead’, by Marilynne Robinson (2004)

4. ’The Little Friend’, by Donna Tartt (2002)

5. ’Persepolis’, by Marjane Satrapi (2003)

# Thåström tipsar om fem låtar på sin hemsida

1. Lahza –  ”My name ”

2. Lydia Lunch –  ”S:t Marks place ”

3. Debbie Harry – ”Lucky Jim ”

4. P.J. Harvey – ”When under either ”

5. Patti Smith – ”Changin´of the guards ”

Decenniets sista dag. En tid för eftertanke och återblick. Kentuckysevens redaktion har bankat ut köttet och halstrat fisken. Här är decenniets bästa topp-tio-lista, från oss till er.
Gott slut önskar Jonas  och Magnus.
Vi ses på andra sidan.

Decenniets bästa…

The Road av Cormac McCartney (2007)
Motivering: ”Som är läsa din värsta mardröm, sakta ord för ord. Far och son går hand i hand över ett nerbränt Amerika. På vägen, mot kusten. Mörk aska överallt, vägen bär mot mänsklighetens oåterkalleliga härdsmälta. En varning för framtiden, en tankeställare som vägrar släppa taget. Outhärdligt sorgligt, ändå vackert och mitt i allt mörker – en strimma av hopp. The Road lämnar dig aldrig.”

Skebokvarnsvägen 209 av Thåström (2005)
Motivering: ”Joakim Thåström öppnade dagboken för första gången och släppte in oss vanligt dödliga. Rösten skär som en dolk genom mikrofonen, varje låt växer i Thåströms evangelium. Från knäckande Brev till 10:e våningen till benhårda Black Jim. Överbra.”

The squid and the whale (2005)
Motivering: ”Uppväxtskildring från 80-talets Brooklyn. Independentrulle om två bröder och en skilsmässa, en uppvisning av intellektuellt haveri, regisserad av Noah Baumbach som även skrev det självbiografiska manuset. Vann allt på Sundance, vi är på juryns sida. En liten men fulländad film.”

Bob Dylan
Motivering: ”His Bobness har fått en kreativ knäpp under 2000-talets första decennium. Det är som att Dylan känner dödens käftar runt hörnet och därför väger varje dag, varje låt, tungt. Det spelar roll. Plattorna Love & Theft (2001), Modern Times (2006) och Together trough life (2009) är alla guldkorn, för att inte tala om Tell Tale Signs (2007) och julplattan (2009).”

Glenlivet Nadurra
Motivering: ”Bärnstensfärgad poesi i buteljform. Lagom rökt, 16 år på fat, cask strenght med en märkvärdig kraft. Non chilled filtered, som det ska vara. Kom in på bolaget 2008 och vi är för evigt tacksamma. En kompanjon på sena Kentuckynätter när det blåser saltstänk från Kattegatt och månens lånade ljus antänder himlens valv.”

Sopranos 1999 – 2007
Motivering: Maffia, det är svårt att hitta ett bättre tema för film, bok eller tv-serie. James Gandolfini gör sitt livs prestation. Utan James hade man nog haft svårt att hitta in i serien på riktigt. En maffiaboss med panikångest och otaliga älskarinnor och stålar. Kan det bli bättre?

Neko Case
Motivering: Alt Countryns okrönte drottning. Neko Case har släppt fantastiska plattor som soloartist under 00-talet, och ändå hunnit med två enorma vax med hennes grupp The New Pornographers. Hög kvalitet rätt igenom, och det lär nog komma mer alster från Neko. Kentuckyseven slår sig ner på knä och tackar.

Kings of Leon
Motivering: Stilbildande band, som har släppt lagom många skivor. Inte som andra överproducerande band, Youth and Youth Manhood (2003), Aha Shake Heartbreak (2004), Because of The Night (2007) och plattan som tog KOL till den stora massan Only by Night (2008).

Bon Iver –  Pustervik
Motivering: Fullsatt, okej det blir inte många, men ändå. Silfver fick inte komma in, så fullt var det. Själv stegade man in och ställde sig, tillsammans med Sam Adams blir man inte ensam. Snyggt förband (ensam tjej med en akustisk) och sen Justin och hans gelikar. Magiskt kommer inte ens i närheten. Gråten i halsen och en känsla av att vara där, just där, just då. Ödmjukt tackade de för sig och försvann. Bäst under 00-talet? Hur enkelt som helst.

Uncut
Motivering: Alltid på pricken. Alltid rätt artist på covern. Alltid över 200 recensioner varje nummer. Alltid bäst ”Best Of”. Alltid bäst artiklar. Alltid fantastiskt. Alltid.