Kentuckyseven

Här är den. Svaret på dina önskningar. Krysset i boxen. Motoroljan i din F-150. Sanningen och extasen. Mästaren och Margaritan. Poesin från underlandet, tonerna från Kentucky: Listan med stort L. Tack för att du läser och lyssnar, du syster, du bror. Tillsammans är vi starka.

.

1. Sturgill Simpson – A sailors guide to Earth

Vår kille från Kentucky har ägt 2016. Vi har haft turen att se honom och bandet live några gånger under året och det var det svängigaste, tajtaste och mäktigaste stunderna. Plattan släpptes på big ass label Atlantic och är nio koncentrerade brev till Simpsons son. Det är country, outlaw, rock n roll, blås och soul. Kryddat med en Nirvana-cover är det här Kentuckyseven’s solklara nummer 1. Känslan är att Sturgill kommer fortsätta äga vårt universum många, långa år framöver. Vi är bara glada att slå honom följe längs den dammiga vägen.

.

2. Mandolin Orange – Blindfaller

De första krispiga tonerna från Country-westerngitarren, banjon, och sen – Emily. Jag är hemma. Emily Frantz, den kvinnliga delen av duon som utgör grunden i Mandolin Orange, har en röst som förändrar luften runt tonerna. Ensam eller som backing vocal lyfter hon fram den där riktigt genuint klara känslan i musiken.

Andrew Marlin är den andra självklarheten i bandet. Marlin ackompanjerar Frantz på ett sätt som gör att man bara förutsätter att de har levt hela livet tillsammans, och kommer göra det för all tid framöver. Skivan är ett fantastiskt varmt och på ett naket sätt, politisk Country-Bluegrass-Folk-mästerverk som kommer att fortsätta vara med mig resten av mitt liv.

.

3. Margo Price – Midwest Farmer’s Daughter

Debutplattan från Margo Price, släppt på Jack Whites Third Man Records är ingenting annat än en sensation. Redan i första låten fastnar vi i hissen och känner hur den inre världen öppnar sig. Margo sjunger “When I rolled out of town on the unpaved road, I was fifty-seven dollars from bein’ broke”. Sen åker vi med 32-åringen från Aledo, Illinois genom honky-tonk och country-western. Musiken är självklar, den går fram som en ångvält genom Nashvilles terräng och etsar sig fast som ett av 2016 allra vackraste ögonblick.

.

4. Drive-by Truckers – American Band

Det finns rockplattor och så finns det rockplattor. När ett band eller en artist får en nytändning, ett mål, en motivation utöver det vanliga slår det ibland gnistor. Vi såg det på Bruce Springsteens 9/11-platta The Rising från 2002 och vi ser det igen på Drive-by Truckers nya LP. Det 20 år gamla alt-country bandet från Athens, Georgia knäckte oss med en riktad spark rakt i solar plexus. Skivan går igenom Amerikas existentiella kris på ett modigt och ärligt sett. Patterson Hood och Mike Cooley skiftar framför mikrofonen, gitarrerna skapar ljudväggen, och det är så satans genomarbetat bra.

.

5. David Ramirez – Fables

”Om någon köper en av mina skivor, får de en del av mitt liv. Mina memoarer. Personen kommer att förstå vem jag är.”

David Ramirez skriver personligt, om sig själv, sitt liv. Det är verkligen som han säger, man får en bild av personen när man hör hans musik. Låtar om att bli vuxen, att skapa ett liv, sluta ljuga, förälska sig. Det är intimt och äkta, och otroligt vackert. Det är tre år sen förra skivan kom ut, och det hörs att Ramirez haft tid att skapa. Skivan är producerad av hans vän, och en riktig Kentuckyseven-favorit, Noah Gundersen. Det är en platta som tar sig in i hjärtat utan att be om ursäkt eller att fråga. I vissa låtar hör samma storhet som när man hör Ryan Adams – Heartbreaker… Det bådar gott.

6. Matthew Logan Vasquez – Solicitor Returns

Frontfiguren i Delta Spirit visade 2016 att han har den fullständiga solokraften. MLV spelar alla instrument själv på debuten i eget namn och har skapat ett vax som fullständigt stinker av allvar. Det är mörkt och vackert, rivigt och komplicerat. Det är i Neil Young, Gram Parson och Kurt Cobain. Det är svårt att sitta still när han drar i gång Maria, Personal eller Everything I Do Is Out. MLV bor i Austin med frun Marthe och sonen Thor och jobbar redan på flera nya projekt. Vi kommer att lyssna på varenda ett. Now, that’s a promise.

.

7. Marlene Oak – Live In The Studio

Vi tror på framtiden när vi lyssnar på Marlene Oak. Debut-EP:n släpptes i december, den 20-åriga Stockholmstjejen pluggade in en Fender och gav oss fyra folk-spår med två boots i blå blues. Vi kan inte låta bli att tänka på Anna von Hausswolff när Marlene Oak tar ton. En innerlig, känslosam, bråddjup, mörk, vacker, sökande, självsäker, osäker, definitiv röst som ger magont och lycka. Samtidigt. Det är drabbande musik. Det är oväder på horisonten. Vi tar skydd i Marlenes musik.

…

7 close calls! Här är 7 plattor som vi också älskade under 2016:

• Sam Outlaw – Angeleno
• Natural Child – Okey Dokey
• Conor Oberst – Ruminations
• Joe Purdy – Who will be next
• Ray LaMontagne – Ourobouros
• Whitney – Light Upon The Lake
• Marit Larsen – Joni Was Right

Langhorne Slim – Be Set Free

En dag ska jag åka till Langhorne, Pennsylvania och skaka Sean Scolnicks hand. 29-åringen har varit min bästa vän i två år, fast han har ingen aning.

Från de tidigare plattorna, där det råa drivet åt upp mig helt. Till denna, Langhorne Slims fjärde platta, där han förädlar hela soppan till perfektion.

Receptet? Starka melodier. Rösten, jävlar, rösten. Och känslan, den där självklara coolheten i allt han tar i, som gör att jag vill vara där, mitt i studion, när det skapas.

Jag behöver ingenting mer.

Ingenting – Tomhet, idel tomhet

Ibland är en skiva något större än just en skiva. Som en känslostorm stöpt i musikform. Eller kanske det som finns kvar efter stormen, ett soundtrack till ett härjat landskap. Som Ingenting.

Stockholmarna har fått sin egen Håkan Hellström i frontfiguren Christopher Sander. Såklart ska producent Haapalainen hyllas, men … ”Tomhet, Idel tomhet” är för mig en hjärtinfarkt av känslor, ett sår som oväntat läker under tio spår, Sanders stolthet.

Lyssna på den avslutande bönen ”Låt floden komma”. Som innerligt starkt kaffe åt en sovande musikindustri.

Wolfmother – Cosmic Egg

Skinnbrallor, check. Helvetesfingrar, check. Stel överläpp, check.

Vi som var i tältet på Way Out West vet vad det handlar om. Rock n´ roll 2009 tillhör Wolfmother.

Krullbaggen Andrew Stockdale blev av med några bandmedlemmar från debutplattan, tog in nya från hemkvarteret i Sydney och … vem saknar Led Zep?

Här är 70-talens alla riff igen, fast med ett hungrigt band som käkar kosmiska ägg till frukost.

Howard Elliot Payne – Bright Light Ballads

Alltså, var börjar man? Jag har lyssnat mer på Howard Elliot Payne än vad som är hälsosamt. Varsamt producerat av Ethan Johns (Ray LaMontagne, Ryan Adams, Kings of Leon, mfl) med en doft av Dylans 60-tal fast på egna ben, med egen styrka.

Tack Emmet för upptäckten. Årets genombrott i mina lurar.

William Elliott Whitmore – Animals in the dark

Banjon är tillbaka! William Elliott Whitmore är 33 år, låter som 83, har druckit whisky spetsat med glassplitter, vi snackar en hel återvinningscentral.

Banjomannen sjunger sina gospels om ond bråd död med en närhet som bränns. Ett test: sätt på låten Old Devils och försök att sitta still med högerfoten.

Ogörligt.

Conor Oberst – Outher South

Geniet Conor Oberst… i år släppte han grymma ”Outher South” ihop med sitt Mystic Valley Band. Det är nog årets skönaste platta. Tillbakalutad, vass, jordigt, svängig, bra texter, som ett slags genomsnitt av bra musik 2009.

Att Oberst samtidigt håller liv i banden Bright Eyes och Monsters of Folk känns nästan obehagligt bra.

Killen från Omaha, Nebraska är en lysande begåvning i ett allt tätare mörker.

Great Lake Swimmers – Lost Channels

Slöjdlärarmusik rakt från Kanadas urskog.

Tonerna sprider sig som ett tätbevuxet skägg.

Lyssnar man låt för låt kan Great Lake Swimmers vara världens mest underbara band. När Tony Dekker stämmer upp i Concrete Heart, vad göra? Jag hissar vita flaggan och klättrar ur min bunker. Jag ger upp.

Great Lake Swimmers vinner.