Startgas
Släpade ut bågen (eu-moped, men det låter fränare med båge) ur garaget idag. Den stackarn har inte sett asfalt på ett år nästan. Man kunde känna hur redo både jag och den svarta plastiga mördarhojen var. Vred om tändningen, klick lampor tändes och det kändes rätt. Tryckte in startknappen. Klick. Startmotorn började jobba frenetiskt. Men.
Det var ett antiklimax. Inte ett motorljud så långt mina hjälmdämpade öron kunde uppfatta. Jag är ingen moppemekaniker. Det är bara att erkänna. Trimmade min Zündapp i slutet av 80-talet, men stod kanske mest bredvid och såg intresserad ut.
Jag öppnade upp in till hjärtat av besten. Under all plast dolde sig en motor. Ok, då letar vi upp tändstiftet. Borde ha förstått att det inte skulle se ut som på min tyska skönhet. Svårt. Men efter en stunds letande fann jag vad jag letade efter. Skruvade ut stiftet. Såg bra ut (i mina ögon iallafall). Då vet jag inte vad jag skall göra. Där tog kunskapen slut. Ja, det fanns bensin i tanken.
Ringde upp han den krokige (min far, som har ett likadant vidunder i sitt garage), han tipsade om startgas. Spurtade iväg till macken och handlade en burk startgas och tre dosor snus. Det kunde ju bli en lång kväll. Sprayade in i hålet, där tändstiftet satt (inte just då) och skruvade in och tryckte på knappen.
Som en mycket mycket gammal man, som inte har pratat på fyra veckor började odjuret att leva, sakta sakta, för att till sist vråla ut sin glädje. Alive.
Tog en snabb vända (dåligt med luft i bakhjulet) och förde varsamt in springaren i stallet igen. Vi ses snart igen. På riktigt.
