Rolling Stones – A bigger bang
Tre sanningar.
- Stones är planetens genom tiderna coolaste band.
- A bigger bang är första studioplattan på åtta år.
- Plattan är hyllad som deras bästa sedan Exile on Main Street (1972).
Och jag som får puls på 180 bara någon nämner Charlie Watts…nåväl, trängde ner kontorsröven i lyssnarfåtöljen och kände mig skeptisk. Det här kan inte hålla. Tryckte på första spåret.
A bigger bang är okej. Den kommer att rulla sina varv hemma in the mansion. Vissa spår är riktigt bra; Rough Justice luktar sent 60-tal, Back of my hand har ett blues-sväng som gjort Muddy stolt och Laugh I nearly died är pampigt svinigt Stonesbra. Men helheten fallerar. Det här är, tyket och solklart, en platta man kan leva utan.
Det faller på att vissa spår är tråkiga. Det är FM-rock som bara passerar utan att beröra. Sen låter det gubbigt. Fast det hade väl varit skam annars.
Betyg: fyra av sju K7´s.
Drick till: Jack on the rocks.
