Kentuckyseven

Sjukt att det är måndag igen. Precis när man börjat vänja sig vid helg. Långhelg. När kan det vara dags igen tro…

Läste att mannen som slaktade sin kompis med en slaktpistol dömts av Vänersborgs tingsrätt, livstid. Är det tillräckligt länge tro?

Snart tisdag, sen blir det nästan helg igen.

Tallest Man on Earth – The Gardener – A Take Away Show from La Blogotheque on Vimeo.

Precis så tänkte jag när jag fick inbjudan till barnbad. Bennis drog ihop alla barnfamiljer och hyrde ett vattenpalats i Stretered. Fantastiskt. Bästa vädret i år och vi drar till badhuset. Men alla leende ungar, och lönnfeta pappor vägde ändå upp solskenet utanför.

Efter badkalaset, var det korvgrillning och solgass på gräsmattan utanför. Magiskt. The Bennis Family levererar.

Såg Robinson. Känns rätt svalt, det var nog ändå bättre förr.
Såg Yesman, kändes rätt sval, Carrey var bättre förr.
Såg att kylvätskan i bilen läckt ut över parkeringen. Kändes svalt. Bättre innnan.

Sitter och bloggar på 42?, känns oerhört stort. Och lite lyxigt. Har druckit en liter grön mjölk och slängt i mig en stor mängd godis. Sigge sover under bordet. Låter konstigt.

Undrar om Jonas har kommit fram till The Windy City. Ingen avundsjuka. Bara glädje. Stor glädje.

”Some people they tell me I have the blood of the land in my voice,” sjunger Bob på I Feel A Change Coming On. Mästarens 33:e studioplatta släpps på onsdag. Köptvång.

Lyssnar nästan oavbrutet till denna märkliga platta när jag åker till jobbet. Toppspår: Time to Pretend, Electric Feel och Kids.

En ny fin sak med moderna mobiltelefoner är att man kan ta kort utan att veta om det. Ofta i bilmiljö. Bredvid ser ni ett fint exempel på att vackert kort taget på instrumentpanelen i bilen.

11 grader ute, 11.55 den 4 april. Det är förmodligen Kings of Leon som rullar på, spår nr 9. En härligt solig vårdag.

Har flera vackra bilder som denna, kan komma att skicka upp ett par till.

Sitter med Sigge och kollar på Pittsburg-Philadelphia. Slutspelshockey på en helt overklig nivå. Sigge har somnat, men jag är övertygad om att han tycker lika som jag.

Magen börjar hämta sig efter fredagens fantastiska ost och korv orgie. Bennis levererar som alltid.

Funderar på om det ändå inte kan funka med bloggutseendet, kanske att man skall snygga till bilden överst på sidan, och sen köra fullt ut.

Var grillkung under lördagseftermiddagen. Körde hårt med Hickoryspån, hamburgare under locket. Fin färg, subtil röksmak och saftiga burgare. Det skall utvecklas.

Såg Söndagsparty med Filip och Fredrik. Inte helt övertygad, de kan bättre. Tror att efterfesten är bättre än sändningen. Manson och Gardell i samma vita skinnsoffa går ju iofs an. Inslagen, sådär. Grabbarna kan klart bättre. Och är det nåt de vill ha hjälp med, kan de höra av sig.

Lyssnar upp tecknaren Andi Almqvist. Som ett svulstigt Tom Waits-svin bakom mikrofonen.

Jag har fått mängder av refuserande brev från bokförlag. En gång skrev en skötsam liten lektör: För mycket Auster. Om min text. Först nu inser jag vidden av den textraden.

Resor i skriptoriet är min första bekantskap med författaren Paul Auster (det du, lilla lektör!). Och mycket riktigt, han skriver till stor del som jag hade önskat göra. Torrt, stringent, gammaldags, nytt, obehagligt, vackert, adjektivlöst. Med sitt språk skulle Auster kunna beskriva en kontinentalplattas rörelse i realtid och jag hade fan suttit på helspänn.

I boken möter jag Mr Blank. Han är inspärrad i ett rum. Varje dag byter han kläder och undrar vem som har låst in honom. Han möter människor som kommer in genom dörren. Han vet att han gjort dem illa, eller har han det? Skulden finns där lika självklart som de fyra väggarna.

På 137 sidor, och med en mästerlig avslutning, visar Paul Auster var skåpet byggdes, beskådades, köptes och sedermera ställdes. En dyster läsning men ändå glädjande tänkvärd.

Betyg: Sex av sju K7´s.