Kentuckyseven

Nu är det dags igen. För de där fantastiska höga förväntningarna.

Nu skall vädret vara finare än någon annan dag på hela året. Alla skall vara lite vackrare än vanligt. Barnen skall uppföra sig exemplariskt, i vita kläder och ha sockersöta små kransar runt huvudet. Nubben skall vara iskall, och imma sig sådär härligt på de handblåsta snapsglasen. Sillen skall vara perfekt, allt skall vara perfekt.

Folk står och köar i timmar för att handla allt och se till att inget glöms. Festen skall bli oförglömlig. I år skall det bli den härligaste midsommarfesten någonsin. Musiken måste vara perfekt.

Tror att det kommer att vara en och annan ganska ordinär fest i landet på fredag. Ganska vanligt. Lagom kall sprit, och sådär vanligt ouppfostrade ungar. Skönt. Skönt att inte allt är perfekt. Man får ångest, lite som på jul ungefär. Ångest för att det inte blev som på tv. Utan att det blev som i verkligheten.

Jag lämnar stan, drar till Gävle och kopplar av. Det funkar för mig. Koppla av.

Trevlig midsommar.

Engelska Tunng är berömda för sin elektrofolk.

Här en grym cover på Bloc Party-biten The Pioneers.

Tunng – The Pioneers

Dagens citat: ”Han har spelat för mycket vänsterback.” Z äger mixade zonen.

EU-röstade i söndags ihop med Rickard Matti. Vi gjorde vårt för demokratin.

Zlatan och Kim delar nog inte våningssäng på nästa läger.

Lyssna upp Two Gallants, som ett Johnossi från San Francisco.

Såg Aliens vs Monsters igår med grabbarna. I 3D.

På måndag, U21 live på Nygamla. Buffy ordnar biljetter, jag står för tifot.

3D-brillor görs inte i kartong längre, mer Blues Brothers, mer kinesisk hårdplast.

Köpte nya tennisskor igår. Rbk. Nu behöver jag bara en ny spade, en partner och en plan.

Jobbar utomorts ikväll, missar korpmatchen. Svider.

Ja, det kallas Söderlingeffekten.

Bäst betyg (9,2) på Pitchfork just nu har Dirty Projectors ”Bitte Orca”. Jag fattar ingenting, oljud.

Vem kommer sakna Leijonborg, hand upp.

Men jag gillar Woods (8,3) och Camera Obscura (8,3).

Ebbot har startat klubb på Blomstermåla, onsdagar med gäster. Igår var The Oholics där.

4-0, tack och lov. Firar med båtvändning i Örsviken.

Det ryktas om både Olle Ljungström och Nicolai Dunger framöver hos Ebbot.

Nu: färgåtervinning och snusavsaknad.

Dagens bit, är titelspåret från Denison Witmers senaste underverk. Skivan släpptes i november förra året, men håller gott och väl långt in på 2009.

Ja, jag är rädd. Men inte för tandläkaren, men för allt annat hos tandläkaren.

Var idag på folktandvården och gapade stort. Jag var inte nöjd, men jag var faktiskt helt lugn. Helt oväntat. Låg där med hakklapp och var avslappnad. Skämtade lite med Karin (hon hette så) och stämningen var bra. Hela vägen. Ocklusalt?

Vet inte om jag har vuxit sen sist, mognat. Men det kändes faktiskt riktigt bra när jag gick därifrån. Planerar att gå dit även nästa bokade möte. För det brukar vara det svåra. Jag är kanske botad. En större människa. En man.

Vad säger de egentligen när man ligger där och dreglar på den gröna hakklappen?

Gamla, glada minnen. Fruktansvärt roligt.

Blazing Saddles

Acid Casuals, Andi Almqvist,  Ben Kweller, Big Mama Thornton, Blitzen Trapper, Bob Dylan, Camera Obscura, Conor Oberst, Isis, Jack Lewis, Langhorne Slim, Lars Winnerbäck, Moneybrother, Pixies, The Black Keys, The Felice Brothers, Two Gallants, Tysta Mari, Vetiver.

A man once asked Chuck Norris if his real name is ”Charles”. Chuck Norris did not respond, he simply stared at him until he exploded.

When an episode of Walker Texas Ranger was aired in France, the French surrendered to Chuck Norris just to be on the safe side.

Chuck Norris doesn’t bowl strikes, he just knocks down one pin and the other nine faint.

Chuck Norris doesn’t throw up if he drinks too much. Chuck Norris throws down.

When Chuck Norris wants an egg, he cracks open a chicken.

Dagens låt, är Anonimal av multikonstnären Andrew Bird. Lättsmält och finstämt.

Släpade ut bågen (eu-moped, men det låter fränare med båge) ur garaget idag. Den stackarn har inte sett asfalt på ett år nästan. Man kunde känna hur redo både jag och den svarta plastiga mördarhojen var. Vred om tändningen, klick lampor tändes och det kändes rätt. Tryckte in startknappen. Klick. Startmotorn började jobba frenetiskt. Men.

Det var ett antiklimax. Inte ett motorljud så långt mina hjälmdämpade öron kunde uppfatta. Jag är ingen moppemekaniker. Det är bara att erkänna. Trimmade min Zündapp i slutet av 80-talet, men stod kanske mest bredvid och såg intresserad ut.

Jag öppnade upp in till hjärtat av besten. Under all plast dolde sig en motor. Ok, då letar vi upp tändstiftet. Borde ha förstått att det inte skulle se ut som på min tyska skönhet. Svårt. Men efter en stunds letande fann jag vad jag letade efter. Skruvade ut stiftet. Såg bra ut (i mina ögon iallafall). Då vet jag inte vad jag skall göra. Där tog kunskapen slut. Ja, det fanns bensin i tanken.

Ringde upp han den krokige (min far, som har ett likadant vidunder i sitt garage), han tipsade om startgas. Spurtade iväg till macken och handlade en burk startgas och tre dosor snus. Det kunde ju bli en lång kväll. Sprayade in i hålet, där tändstiftet satt (inte just då) och skruvade in och tryckte på knappen.

Som en mycket mycket gammal man, som inte har pratat på fyra veckor började odjuret att leva, sakta sakta, för att till sist vråla ut sin glädje. Alive.

Tog en snabb vända (dåligt med luft i bakhjulet) och förde varsamt in springaren i stallet igen. Vi ses snart igen. På riktigt.