Kentuckyseven

Har aldrig känt mig så fri som jag gör framför datorn när Spotify loggar på… Jag lever, jag är. Jag kastar mig ut.

Just nu:

Say What You Want – White Denim
Fresh As A Sweet Sunday Morning – Bert Jansch
When I Was Young – Trembling Bells
Ghetto Love – Spinnerette
Down In The Flood (Dylan Cover) – The Derek Trucks Band
The Saucy Sailor – Mawkin Causley
If The Stars Were Mine – Melody Gardot
Street Corner Preacher – Amos Lee
When Push Comes To Love – William Elliott Whitmore
Owl In The Dark – Stephanie Dosen

Fy fan. Fyyy faan.

Dagens låt, en hyllning till Michael Jackson. Chris Cornell gör en av Jacksons bästa låtar, på sitt eget enorma sätt. Ruskigt och fantastiskt. Vila i frid.

Billie Jean – Chris Cornell

Vet att Mangan tyckte den senaste Avett-vidden var lite väl polerad.

Kan bara hålla med.

Ger skäggbröderna från North Carolina en chans till.

Nu i baksätet på en Cheva. Med svettig bandana.

Missa inte gitarrattacken efter dryg minut.

Gott så. Mkt gott så.

Seth Avett – Lord

Korpens vårsäsong slutade igår. Nu välförtjänt vila för OTV:s galacticos.

Fyra segrar och ett kryss på de fem sista ger segersmak i högerfoten.

Och ja. Det ska gör ont.

Köpte ett fantastiskt nummer av Mojo, där det följde med en platta med godbitar från Island Records. Första spåret hookade mig direkt. Go Down Easy av John Martyn. Klassisk, men den funkar även som dagens låt.

En hjälte i shorts, 21 juni 2009, Ullevi. Foto: Jonas Löfvendahl.

Ja, så kom de igen. De stora elefanterna. Skälet till varför man började digga rock n roll på pojkrummet. Likström, växelström, Whole Lotta Rosie, småbröderna Young, djävulsdyrkarna från down under.

Minnena från 90-talets  Scandinavium vällde fram och förnyades. Jag och Smartefreddan stod där på planen, bland 57 000 rockers och höjde näven i skyn. AC/DC åldras med stil. We salute them.

Kentuckysevens korre Buffy Brogren har tagit flyget.

Han landade i Chicago.

Här är rapporten.

Rosemont, Illinois eller brevid O’Hare flygplatsen utanför Chicago om du så vill där befinner jag mig just nu för några dagars mässa med jobbet. Rosemont är en mycket konstig liten stad som består av några få saker. Skylten på vägen in säger att här bor  4232 innvånare och jag är ganska säker på att två tredjedelar av dem jobbar på hotell och en tredjedel på en flygplats. För här finns faktiskt inget annat. Eller vänta, några jobbar på konferenscentrat som ligger tvärs över gatan från hotellet jag bor på.

Under den påtvingade vakenhetsperioden för att komma in i rätt dygnsrytm efter att ha landat i det stora landet i väster igår försökte jag och mina kollegor oss på en promenad i omgivningarna. Vi gick förbi hotell efter hotell, restaurang efter restaurang. Det fanns inget annat förutom konferenscentrat i Rosemont. Granne med Rosemont liger O’Hare flygplatsen så ljudkullisen störs var 5 minut av ett plan som är påväg att lyfta. Är ganska säker på att de 4232 innevånarna har sällskap av två eller tre gånger så många personer när det är stor mässa i stan. Där har ni relationerna mellan innevånare och hotellrum i Rosemont.

Igår kväll när jag inte fick somna för tidigt för att byta tidsrytm hittade jag ett gammalt CSI-avsnitt på en av det föredömligt många kanalerna på hotellrummet. Medan jag tittade på TV insåg jag att polisbilen med sirener på som skulle dyka upp på rutan faktiskt inte kommer att göra det utan det var en polis som körde förbi utanför hotellet. Tyvärr bara amerikanska tv-kanaler så jag fick streama U21 matchen mot Serbien idag via en server i Irak som sände vidare TV4:s utsändning. De blåviota regerar i U21 och tyvärr var Gustav Svensson kung på mitten idag så honom har vi nog bara kvar året ut sedan blir det större uppgifter för den nye Mild.

Idag har det blivit jobb på hotellrummet och montermontering. Fanns inte så mycket mer att göra i Rosemont. Han dock pröva gymmet på hotellet efteråt. Vet att det låter som skryt men har hemma ett årskort på gymmet som jag nyttjat tre gånger senaste två månaderna så jag behövde verkligen det.

Strax blir det blodig biff på det steakhouse som ligger granne med hotellet. Finns få saker som är godare än en blodig biff på ett amerikanskt steakhouse.  När mässan är över om några dagar blir det besök i the windy city och jag skall testa blusebaren som Löfvet rekommenderadet. Ser fram mot att komma ifrån Rosemont och besöka staden som var min systers hemstad i två år.

Vädret i Chicago om ni undrar +33 grader och sol med en luftfuktighet som för tankarna till de resor jag gjort i Indien. Gött med AC på rummet.

Återkommer med ny rapport inom kort

Buffy Brogren

Som om vi inte skulle gå på europas bästa festival i år igen… Nog. Vi kommer. Vi kommer.

Sitter på tåget hem från CPH, och tänker, fan. Om man skulle ta och fixa de där biljetterna i tid för en gångs skull. Inte hoppas på turen. Utan faktiskt vara som man borde, ordentlig och köpa i tid. Loggar in på datorn och ser att jag fått ett mail från mina vänner från SJ. Sommarerbjudande. Känns trevligt – Open.

Å vips så har man handlat upp två tvådagarspass för de surt förvärvade priopoängen. Alla timmar på X2000 har lönat sig. Det har betalat sig med råge. 16.000 poäng. Sen var det klart. Nu är man redo. Tack SJ. Tack världen. Å tack Luger, för ett återigen fantastiskt startfält.

Vi syns.

Femman har visat god klass idag. Midsommarafton. De visade Ben Hur, ok kanske lite sent. Men trots allt. Oerhört homoerotisk scen, när Ben träffar sin gamla kamrat Massala. (Bra namn för övrigt). Tror att man måste se den för att förstå.

Midsommarafton var fantastisk. Überfantastisk lunch med matjes och Nubbesallad, kantad med en källarsval ESB och en svinkall OP. Drog ”Måsen” som mitt paradnummer, med stående ovationer som resultat. Den inlagda (och igår stekta) strömmingen gjorde inte bort sig. Jordgubbstårta, med Café Normal. Grillad biff med bea som avslutning. I feel stuffed.

Spelade fotboll med Måns efter lunch. Han var Zlatan. Jag frågade vem som var världens bästa fotbollsspelare. Zlatan. Vem som var världens näst bästa. Zlatan. Förväntade mig mitt namn (efter alla ”höjdare” jag skickat iväg under vår session). Men han var stenhård. Men när jag frågade efter tredje bäst (nu kanske mitt namn skulle komma upp) svarade han: Frölunda. Vi måste snacka mer sport jag och min son.

Sitter uppe själv. Jag och en Spaten. Och en dokumentär om en norsk fotbollsdomare. Kan inte se ett bättre slut på en midsommarafton än det. Vi hörs.

Seth och Scott Avett från North Carolina gör mästerlig grungegrass.

Därför som dagens låt: Murder in the city med The Avett Brothers.

Fin bit om kärlek till familjen. Som bonus, två föredömliga skägg.

The Avett Brothers