Kentuckyseven

Kentuckyseven är stolta att presentera Christian Egefur, frontman i underbara The Billy Pilgrims. Ni som läst er Vonnegut förstår direkt. Det här är stort. Lyssna in er på Spotify eller på punkrockarnas egen myspace:  The Billy Pilgrims

I lurarna just nu?

”Just för tillfället: Horehound , The Dead Weathers debutplatta som kom i somras. Jag var lite sen på den men lyssnar mycket nu istället. För den som inte vet så är det Jack White (White Stripes, Raconteurs) projekt ihop med bland annat Alison Mosshart från The Kills. Något mer alternativt och svårlyssnat än Herr Whites mer välkända band. Men det svänger jäkligt bra.”

Din bästa bok 2009?

”Tja, ska det vara någon skriven 2009 får jag nog säga pass. Men jag slog precis ihop pärmarna till ”Hantering av odöda”. Har man missat den så kan den starkt rekommenderas. Egentligen är inte skräcklitteratur min kopp té. Men John Ajvide Lindqvist gör så oerhört mycket mer av det. Jag fastnade för honom redan med ”Låt den rätte komma in” och hans valda skräckteman blir bara som ett omslagspapper på något som innehåller så mycket mer.”

Vem är verkligen värd höstens genombrott?

”I princip vem som helst som faktiskt skapar och kämpar för sin musik. Det finns väldigt mycket bra osignade band och artister inom allehanda genrer ute på klubbscener och inne i replokaler. Det enda som plockas upp av skivbolag och radion nu är dock skräp från Idol-fabriken och annat nonsens. Ur led är populärkulturen, masshypnotiserade är folket.”

Hemkommen från Grekland. Hann läsa tre böcker. Alla rekommenderas och får stolta 5 av 7 Kentuckysevens i betyg.

The Heroin Diaries. Nikki Sixx hittar sin dagbok från 1986. Fruktansvärd läsning men också fruktansvärt underhållande. Rockstjärnedrömmen får sig en jävla törn. Smutsigt och mer knark än i slutscenen av Scarface. Samtidigt en inblick i livet under Girls-turnén, hur langarna vägrar släppa taget och den slutgiltiga dosen ihop med Slash. Kickstart my heart, som Mötley sjunger.

Sputnik Älskling. Haruki Murakami har kallats en Paul Auster med hjärta och humor. Här visar berättaren K sin kärlek till Sumire som i sin tur blir kär i arbetsgivaren Muy. De åker till Grekland, och Murakami håller hela tiden dörren till det omöjliga vidöppen. Scenen med pariserhjulet i Schweiz är bland det mest skruvade jag har läst. En författare att följa.

Ett land i gryningen. Dennis Lehane (mannen bakom Mystic River) ger sig på att skriva den stora amerikanska novellen. Det är 1918 i Boston. En överjävlig tid, en tid där USA mer påminde om en krutdurk än om en smältdegel. Episkt och ändå drivet om svarte Luther, vite Denny och baseballhjälten Babe Ruth. Heder åt Lehane som gör det fullt  ut, 762 pocketsidor utan sidospår.

Håller på med en makeover som heter duga… Skall få en våning till. Eller, våningen finns redan, men det skall numera finnas en trappa upp också. Ingen äcklig trappstege, som bara känns märklig.

Efter en nära-döden-upplevelse, i och för sig för min far, när räcket till vinden skulle demonteras,  så har nu dagen kommit. Idag skall trappan monteras. Känns märkligt. Bra.

Har slipat, målat, målat, målat, slipat och har några målningstimmar kvar. Men jag håller glöden uppe. Händerna har inget skinn kvar, efter all lacknafta. Hjärnan känns mosig av ångorna, men jag jobbar på.

Avnjöt dock en fantastisk söndagsmiddag hos Manne på Manfred. Cordon Bleu a la Sunkler. Fantastiskt. Vem behöver äta mer?

Klockan är 2 på natten, och jag har precis slutat måla för dagen. Känns som om jag har jobbat klart. Kan man äta pizza kl 2? Har en uppblåsbar i frysen, och Cordon Bleu:n har sugits upp av gubbmagen. Refill?

Längtar efter mina söner så jag får ont i magen. Fick ett par fina bilder från Gävle, och längtan blev bara större. På torsdag kommer de. Mina grabbar.

Många vill höra mer av bluesgubben Doctor Isaiah Ross.

Svängigare munspel? Finns inte.

Dr Ross – The Harmonica Boss

Bra, ny singel från bandet som alltid finns där, som en gammal vän.

Foo Fighters – Wheels

Kentuckysevens korrespondent, Buffy Brogren, har åter tagit det allra bästa av kliv. Just det, över pölen. Han rapporterar från tornet i Paris och sjölejonspiren i San Francisco:

Jag har under helgen varit turisternas turist. Besökt två av de värsta turistfällorna i världen och mått som en prins.

Förra gången jag stod nedanför Eiffeltornet var kön tre timmar lång bara för att få gå trapporna upp till de två första avsatserna och hisskön kändes oändlig. Då fanns det helt enkelt inte tid att ta sig upp i tornet och lite moloken fick jag gå där ifrån. I fredags hade ett jobbmöte tagit mig till Paris och efter mötets slut ställde jag in siktet på Le Tour Eiffel. Tyvärr var kön även denna gång oändlig lång till hissen men till trappan upp var det raka spåret in och upp.

736 trappsteg är det upp till den andra avsatsen. Den fysiska konditionen gör sig snabbt till känna efter de första 300 trappstegen kan jag avslöja. Väl uppe med utsikt över ett Paris i skymning kändes det riktigt bra även om jag inte heller denna gång kom upp till toppen. Fick nöja mig med så långt trappan gick. Sedan var det bara att gå det 736 stegen ner, det var då jag räknade stegen. Kvällen avslutades på ett Brasseri där biffen tillagades efter konstens alla regler, skön stekyta med perfekt kryddning ytterst och ljummet röd och rå i mitten.

Det blev ett dygn i Paris innan det var dags att fortsätta väster ut och kl. 13.00 lördag landade jag med Air France i San Francisco. Skall på mässa där denna veckan, men har under söndagen hunnit med en promenad genom staden och ett besök på Pir 39, Fishermans Wharf. Har haft grym tur med vädret vilket annars kan vara lite oberäkneligt i San Francisco. Idag ca +20 grader och sol. Sjölejonskolonin på Pir 39 var helt full och dessa fantastiska djur är roliga att se på när de slåss om platserna i solen och bakom dem ser man Alcatraz och Golden Gate Bridge. En fantastisk Clam chowder på det sköna stället Nick’s Lighthouse gjorde livet ännu bättre. San Francisco är ett paradis på jorden med det sköna klimatet och de varma människorna som man möter.

Nu är det dags att ge sig ut i den kaliforniska kvällen och hitta något skönt hak att äta på.

/Det här är Buffe Brogren för K7, just nu på 111 Mason Street, San Francisco, USA.

Firar helg med en amerikansk pale ale och…

Fogerty/Springsteen

Mästaren och Margarita är kanske alla tiders kultbok. Michail Bulgakov har skrivit en svindlande text. Vad du än har läst innan, kan jag här och nu (under novembermånen) lova att ingenting liknar M&M.

Det börjar vid Biskopsdammarna i Moskva under Stalins tid, tar vägen om Jerusalem under prokurator Pontius Pilatus tid, för att däremellan hoppa mellan dröm och verklighet. En krokig väg som bär hela vägen till självaste Hin Håle.

Bara lyckan att få träffa på karaktären Behemot är värt mödan. Den svarta cigarrökande katten är kanske litteraturhistoriens allra mest skruvade gestalt. Fantasin flödar på ett sätt som bara kan liknas vid … syndafloden?

Manuskript brinner inte, står det i berättelsen. Tur är det. Bulgakovs enorma skröna publicerades aldrig under författarens levnad, utan först trettio år efter hans död. Jag har en känsla av att den flera gånger har överlevt eldens lågor.

Det finns böcker man bara måste läsa. På drift av Jack Kerouac, Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Pestens tid av Stephen King, Processen av Franz Kafka, Jack av Ulf Lundell, Djurens gård av George Orwell, Memoarer av Bob Dylan, Den gamle och havet av Ernest Hemingway, Bonjour tristesse av Francoise Sagan.

Mästaren och Margarita platsar inte riktigt i sällskapet. Men läs den ändå. Den kommer att berika ditt liv.

Betyget? En läkarspritstark femma.

¤ Betyg: Fem av sju K7´s.
¤ Drick till: Nils Oscar Coffee Stout.

Nu är den äntligen här. Wolfmothers senaste. Andrew Stockdale levererar en svinigt skön 70-tals Zeppelinrock utan att ursäkta sig. Låtarna smakar utsvängda jeans och rostiga folkabubblor. Laddat med stenhårda gittarer och utomjordiska basgångar. Man blir inte besviken på något sätt. Plattan Cosmic Egg lever definitivt upp till förväntningarna. Att den kommer att hamna på de flesta Best of 2009 behöver man inte fundera på länge. Den kommer att hamna på min lista hur enkelt som helst. Get it while it’s hot.

Pressmeddelande från Thåström. Han meddelar:

¤ 25 november släpps samlingsplattan ”Be-bop-a-lula hela jävla dan!”. Innehåller Thåströms 20 år som soloartist och han har själv valt ut bitarna. Det finns även en DVD med åtta låtar från Olympen i Lund, och extraplattan ”Kompost” där Thåström gjort om några gamla låtar.

¤ Thåström medverkar också i TV-programmet Skavlan den 27 november, där han sjunger en sång.

¤ Han fortsätter turnera. Vinterns miniturné startar 28 januari i Norge, mellanlandar i Gbg 4 februari och avslutas i Köpenhamn 11 februari.