Kentuckyseven

Sitter och re-reviewar på fredagskvällen.

På spåret har dragit vidare (Hugo kunde yo ge yo – det kunde inte F&F – och själv dundrade man in Varberg på åtta poäng).

Lyssnar på en helt igenom fantastisk skiva. Hellberg & Hederos vita platta från 2000. Gripande och sjukt bra. Minns  spelningen på Konserthuset i Gbg. Fan, tiden går.

Musiken griper fortfarande tag. Från Velvet Undergrounds ”Pale blue eyes” via ”Smoked too long” och ”Signed DC” till Dylans ”Youre a big girl now”. Jag lärde mig till och med spela två av dem på piano, alla som hört mig spela inser besattheten.

Mattias Hedberg (nu med sina vita älgar och Nationalteatern) sjunger med stängda ögon, cigarett mellan fingrarna och en känsla som splittrar glas.

Martin Hederos (nu med polarna i T.S.O.O.L och Nina Ramsby) flyttar pianot till mitt vardagsrum och briljerar.

En skiva att minnas.

Decenniets sista dag. En tid för eftertanke och återblick. Kentuckysevens redaktion har bankat ut köttet och halstrat fisken. Här är decenniets bästa topp-tio-lista, från oss till er.
Gott slut önskar Jonas  och Magnus.
Vi ses på andra sidan.

Decenniets bästa…

The Road av Cormac McCartney (2007)
Motivering: ”Som är läsa din värsta mardröm, sakta ord för ord. Far och son går hand i hand över ett nerbränt Amerika. På vägen, mot kusten. Mörk aska överallt, vägen bär mot mänsklighetens oåterkalleliga härdsmälta. En varning för framtiden, en tankeställare som vägrar släppa taget. Outhärdligt sorgligt, ändå vackert och mitt i allt mörker – en strimma av hopp. The Road lämnar dig aldrig.”

Skebokvarnsvägen 209 av Thåström (2005)
Motivering: ”Joakim Thåström öppnade dagboken för första gången och släppte in oss vanligt dödliga. Rösten skär som en dolk genom mikrofonen, varje låt växer i Thåströms evangelium. Från knäckande Brev till 10:e våningen till benhårda Black Jim. Överbra.”

The squid and the whale (2005)
Motivering: ”Uppväxtskildring från 80-talets Brooklyn. Independentrulle om två bröder och en skilsmässa, en uppvisning av intellektuellt haveri, regisserad av Noah Baumbach som även skrev det självbiografiska manuset. Vann allt på Sundance, vi är på juryns sida. En liten men fulländad film.”

Bob Dylan
Motivering: ”His Bobness har fått en kreativ knäpp under 2000-talets första decennium. Det är som att Dylan känner dödens käftar runt hörnet och därför väger varje dag, varje låt, tungt. Det spelar roll. Plattorna Love & Theft (2001), Modern Times (2006) och Together trough life (2009) är alla guldkorn, för att inte tala om Tell Tale Signs (2007) och julplattan (2009).”

Glenlivet Nadurra
Motivering: ”Bärnstensfärgad poesi i buteljform. Lagom rökt, 16 år på fat, cask strenght med en märkvärdig kraft. Non chilled filtered, som det ska vara. Kom in på bolaget 2008 och vi är för evigt tacksamma. En kompanjon på sena Kentuckynätter när det blåser saltstänk från Kattegatt och månens lånade ljus antänder himlens valv.”

Sopranos 1999 – 2007
Motivering: Maffia, det är svårt att hitta ett bättre tema för film, bok eller tv-serie. James Gandolfini gör sitt livs prestation. Utan James hade man nog haft svårt att hitta in i serien på riktigt. En maffiaboss med panikångest och otaliga älskarinnor och stålar. Kan det bli bättre?

Neko Case
Motivering: Alt Countryns okrönte drottning. Neko Case har släppt fantastiska plattor som soloartist under 00-talet, och ändå hunnit med två enorma vax med hennes grupp The New Pornographers. Hög kvalitet rätt igenom, och det lär nog komma mer alster från Neko. Kentuckyseven slår sig ner på knä och tackar.

Kings of Leon
Motivering: Stilbildande band, som har släppt lagom många skivor. Inte som andra överproducerande band, Youth and Youth Manhood (2003), Aha Shake Heartbreak (2004), Because of The Night (2007) och plattan som tog KOL till den stora massan Only by Night (2008).

Bon Iver –  Pustervik
Motivering: Fullsatt, okej det blir inte många, men ändå. Silfver fick inte komma in, så fullt var det. Själv stegade man in och ställde sig, tillsammans med Sam Adams blir man inte ensam. Snyggt förband (ensam tjej med en akustisk) och sen Justin och hans gelikar. Magiskt kommer inte ens i närheten. Gråten i halsen och en känsla av att vara där, just där, just då. Ödmjukt tackade de för sig och försvann. Bäst under 00-talet? Hur enkelt som helst.

Uncut
Motivering: Alltid på pricken. Alltid rätt artist på covern. Alltid över 200 recensioner varje nummer. Alltid bäst ”Best Of”. Alltid bäst artiklar. Alltid fantastiskt. Alltid.

Nu har afton, dagen och annandagen förflutit med en härlig vinterkräksjuka som grädde på moset.

Nöjda barn, som redan lekt sönder många av de fina julklapparna.

Nu stundar skiva hos Bennis, med pompa och ståt. Och bubblet står som spön i backen.

Dåså.

Jag tar min kopp glögg, min bok (Cormac McCartneys The Road), kollar ut över snötäcket och sätter på Bob Dylans magiska julplatta. Abbe och Hugo är ute och härjar i snön. Frugan på ingång. Redo för julafton.

Kom an bara.

Har jag sagt att jag gillar (missbrukar) listor. Jag försöker sluta. Det går rätt bra ett tag, men sen kommer julen, årsslut, nyår. Årskrönikor, best of, summeringen av året. Då åker jag dit igen. Fatalt.

Skummar av listor höger och vänster. Just nu är jag hookad på Uncut’s Album of The Decade… så här ser ställningen ut just nu:

1. Arcade Fire – Funeral (inte oväntat…)
2. Fleet Foxes – Fleet Foxes
3. The Strokes – Is This It
4. Radiohead – Kid A
5. The White Stipes – Elephant
6. Radiohead – In Rainbows
7. The White Stripes – White Blood Cells
8. Bon Iver – For Emma, Forever Ago
9. Johnny Cash – American III: Solitary Man
10. Wilco – Yankee Hotel Foxtrot
11. Nick Cave and the Bad Seeds – Abbatoir Blues/The Lyre of Orpheus
12. Wilco – A Ghost Is Born
13. Johnny Cash – American IV: The Man Comes Around
14. The Flaming Lips – Yoshimi Battles the Pink Robots
15. LCD Soundsystem – Sound of Silver
16. Arctic Monkeys – Whatever People Say, That’s What I’m Not
17. The National – Alligator
18. PJ Harvey – Stories from the City, Stories from the Sea
19. Nick Cave and the Bad Seeds – Dig, Lazarus, Dig !!!
20. Queens Of The Stone Age – Songs for the Deaf
21. Elliott Smith – Figure 8
22. Radiohead – Hail to the Thief
23. Grizzly Bear – Veckatimest
24. Portishead – Third
25. Queens of the Stone Age – Rated R
26. Sufjan Stevens – Illinois
27. Elliott Smith – From a Basement of the Hill
28. Ryan Adams – Heartbreaker
29. Wilco – Sky Blue Sky
30. Animal Collective – Merriweather Post Pavilion
31. The White Stripes – Get Behind Me Satan
32. The White Stripes – De Stijl
33. Franz Ferdinand – Franz Ferdinand
34. TV on the Radio – Dear Science
35. Beck – Sea Change
36. Interpol – Turn On The Bright Lights
37. Bob Dylan – Modern Times
38. Bob Dylan – Love and Theft
39. Robert Plant and Alison Krauss – Raising Sand
40. Tom Waits – Real Gone
41. Midlake – The Trials of Van Occupanther
42. Lambchop – Nixon
43. Calexico – Feast of Wire
44. Ryan Adams – Gold
45. Vampire Weekend – Vampire Weekend
46. Brian Wilson – Smile
47. Bright Eyes – I’m Wide Awake, It’s Morning
48. Antony and the Johnsons – I Am a Bird Now
49. Sufjan Stevens – Michigan
50. Arctic Monkeys – Favourite Worst Nightmare

Vad säger man? Lägg upp dessa på din spotifyplaylist, och du behöver inte göra mer än luta dig tillbaka och höra av dig i mars nån gång…

Sju punkter för alla skidåkare som vill komma förberedda till pisten.

1. Gå till närmsta ishockeyhall och gå över isen tjugo gånger i dina pjäxor medan du bär på två par skidor, stavar, samt en ryggsäck med termos och mackor. Låtsas som om du letar efter din bil.

2. För att simulera pjäxorna, kan du ta på dig ett par vanliga skor, lägga en sten under sulan samt sätta en tving över tårna.

3. Köp ett par dyra handskar och kasta bort dem.

4. Gå till McDonalds och propsa på att få betala femtio kronor för en hamburgare. Se till att stå i den längsta kön hela tiden.

5. Bind fast ett liftkort i dragkedjan på din jacka, sätt dig på en motorcykel, åk så fort du bara kan och stanna inte förrän liftkortet har fladdrat framför ditt ansikte och skurit det till oigenkännlighet.

6. Kör långsamt med din bil i fem timmar — det kvittar var du kör, bara det är mitt i en snöstorm och du ligger bakom en långtradare.

7. Klä på dig så många kläder du kan hitta, och fortsätt sedan med att ta av dem alla eftersom du måste gå på toaletten.

God Jul!

Aftonbladet diggar Deportees, det är tydligt. 3 av 5 har med den i sin ”årets bästa” lista. Bra skiva, men riktigt så bra? Jag vet inte.

Det är spännande att man kan rösta på årets bästa platta också, på fina Aftonbladets musiksektion, tråkigt bara att man inte får välja själv… De har valt ut, sen får man plocka de torra russinen ur kakan.

Nä, ska man välja ”årets bästa” kan man väl få välja själv? Annars kommer resultatet av omröstningen halta något, eller?

Jules Winnfield (Samuel L. Jackson):

Now I want you to go into that bag and find my wallet.

Ringo (Tim Roth):

Which one is it?

Jules:

It´s the one that says ”Bad Mother Fucker”.

Nu står den där. Prunkande, grön, pimpad till max. Granen.

Ett magiskt familje-ögonblick, far (läs jag) sätter dit ljusen, glittret och stjärnan, kompad av Anchor’s Christmas Ale.

Mor (min fru) sätter dit kulor, annat pynt och extra allt.

Barn (Måns) hoppar förväntansfullt omkring, och sjunger julsånger. Frågar: Är det jul nu? Och tittar längtansfull (med en viss reservation) efter Tomten i fönstret. Det kommer att bli bra.

Blir julafton hos bror i år. Jag vet att det kommer bli überbra. Han har koll (läs hans fru).

Det är inte varje dag jag läser en gotisk skräckklassiker från 1915.

Österrikaren Gustav Meyrink (1868-1932) har skrivit Golem, med lermonstret som går runt i Prags judiska getto med en pappersbit av instruktioner i munnen. Trots pitchen, och det läskiga bokomslaget, handlar det väldigt lite om just Golem.

Huvudperson är Athanasius Pernath. Pernath är en gemsnidare utan minne som genom boken lider en svår tid i sällskap av sina hjärnspöken. Det är kärlek och uppror, en fängelsevisit som doftar Kafka och skräckfabler som (lite) andas Poe. Det är även minnesvärda karaktärer som lumphandlare Wassertrum, studenten Charousek och den rödhåriga grannflickan.

Det är en upplevelse att läsa Golem. Höjdpunkten är beskrivningen av de gamla Pragkvarteren där husen knarrar och för ett eget liv; det ruttnar, stinker och spökar.

Betyg: 4/7 Kentuckysevens.
Drick till: Glögg (vad annars?)