Var på Frölunda igår. Satt bredvid Lasse Anrell på pressläktaren och insöp kvartsfinaldramat. 1-1 Niskala, 2-1 Andersson. Tänk om laget kunde spela som i sudden genom en hel match…då bär det här långt.
Bäst i Frölunda var Niskala, Viklund och Tömmernes. Tror Linköping vinner över sju matcher, men vad gör det just nu?
Foto: Jonas Löfvendahl
Kentuckyseven välkomnar en av våra största favoriter; Nikola Sarcevic.
Det började med att Millencolinsångaren tog sitt solosteg 2004. Den gröna plattan, singeln Lovetrap, vi var där.
Nu drar 35-åringen från engelska till svenska. ”Nikola och Fattiglapparna” släpptes nyss med singeln ”Tro”. Sarcevic-soundet svänger som en knäledsoperation.
Han spelar närmast på Stadsteaterns bar 10 april. Tills dess kolla in hans feta hemsida.
Tack, Nikola!
I lurarna just nu?
– Klassisk musik. Mycket Bach.
Din bästa läsning under 2009?
– För min del, Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Har ”Sista brevet till Sverige” kvar dock.
Vem är värd årets genombrott 2010?
– Henrik Wind.
Mörka, suggestiva och underbara The National släpper nya plattan ”High Violet” 11 maj. Första låten utlovar stordåd. Varningstext bifogas för riktigt bra musik, be aware.
Läser just nu ”The Rainbow Stories” av William T. Vollmann, en mörk novellsamling om allt från mördare till prostituerade, från skinheads till änglar. Närmast i läshögen ligger ”The sorrows of an american” av Siri Hustvedt, ”Fear and Loathing in Las Vegas” av Kentuckyfödde Hunter S. Thompson och ”Människor helt utan betydelse” av Johan Kling.
Vill man ha tips på bra böcker är The Guardians boksidor värdefulla. Just nu har de av olika anledningar uppe Douglas Couplands klassiker ”Generation X”, Nobellvinnaren Le Clézios ”Desert”, rockmurveln Nick Kents ”Apathy for the Devil” och New Orleanshistorien ”Zeitoun” av Dave Eggers på tapeten.
Eggers senaste beskrivs: ”A haunting depiction of the horrors of post-Katrina New Orleans. In the wake of the hurricane, Abdulrahman stays behind, traversing the flooded streets by canoe, feeding trapped animals and rescuing survivors. But there’s another nightmare to come.”
Bjuder på en sportkrönika, publad i dagens KP.
Idag är det rekordtidig allsvensk fotbollspremiär mellan Kalmar FF och IFK Göteborg. Tanken är att IFK ska ta första steget mot guldpytt på Fredriksskans. Men krokbenet kan komma från Kalmars Markus Thorbjörnsson.
Kungsbackakillen har gått vägen från KBI till Fjärås via Falkenberg till Kalmar. I år är han omskolad från mittback till ytterback vilket gett ökat Nanneförtroende. Fortfarande är startelvan en bit bort, men får Thorbjörnsson chansen kommer han göra allt för att stoppa Tobias Hyséns kamrater.
”Vi ska vara med och slåss om guldet. Det har sett bra ut inför premiären, vi har slagit både Halmstad och AIK. Vi har en bred trupp, 20 riktigt bra fotbollsspelare. Jag tycker vi är knapp favorit mot IFK” säger Markus själv. Idag klockan 18 vet vi hur det gick.
Förra helgen såg jag en annan tung match. Plastderbyt mellan Gais och Öis på Valhalla. Där dominerar Kungsbacka på skrivbordsnivå. Lerkilsbon Sebastian Arby är klubbdirektör i Gais som även har Per Åke Sandström från Vallda i styrelsen. Åsabon Lars Ranäng är ordförande i Öis, där Kullavikskillen Kristian Sundborn är vd.
Matchen hade alla önskvärda försäsongstecken. Rimfrost i skägget, förhoppningar i luften, blaskigt kaffe, misstajmade tacklingar, kokt korv i papper, trilskande träben, kallfrusna tår och en orimlig portion ilska mot domaren. Öisklacken kastade till och med snöbollar på en stackars Gaisytter. Tärningen är kastad, fotbollen är här.
Jonas Löfvendahl
När jag stiger av Blå, med en gammal Cure superlåt i öronen, denna fredag, vilken fredag som helst möts jag, som alltid, av samma syn.
En gång i tiden var det en själ, precis som du och jag, som hade en idé. En dröm kanske. En livsdröm.
Idag finns bara en skylt. Allt som finns kvar är en skylt. Risig, rostig. Som drömmen.
Jag går vidare, till jobbet. Med min dröm i fickan på min vinterjacka, från förra året. Precis som Cure-låten. Close To Me.
Minns ni The Quireboys?
Rasprösten Spike förgyllde mitt pojkrum med 7 O´clock, Hey You, Misled, Whippin boy, Can´t park here – för att bara nämna några klassiska bitar.
Jag trodde Londongrabbarna hade svept sin sista scenbira, men icke. Onsdag 17 mars spelar de på Sticky Fingers. Tidsresan kostar 200 spänn och då ingår en historisk powerballad.
Black Rebel Motorcycle Club släpper nytt. Alltid välkommet i Kentuckyland. Kan man hoppas på ett Sticky-gig framåt påsk?
Little known medical fact: Chuck Norris invented the Caesarean section when he roundhouse-kicked his way out of his monther’s womb.
If, by some incredible space-time paradox, Chuck Norris would ever fight himself, he’d win. Period.
Count from one to ten. That’s how long it would take Chuck Norris to kill you…Forty seven times.
There is no Control button on Chuck Norris’ computer. Chuck Norris is always in control.
Chuck Norris does not sleep. He waits.
Brew Dog – som gör den goda Punk IPA:n – slåss just nu med bayerska Schorschbräu (säg det efter ett ölklubbsmöte). De ska brygga världens starkaste öl.
Enligt norska Dagligvarehandelen (ja, jag läser den intensivt) följs tvekampen med glödande intresse av ölälskare världen över.
För närvarande leder Skottland. Brew Dog har lyckats få fram en variant med en alkoholstyrka på 41 procent, döpt till Sink the Bismarck.
Tyskarna ligger inte långt efter, deras bidrag håller 40 procent. Dessutom har den sistnämnda surnat till och börjat mumla om fusk. Schorschbräu hävdar att skottarna fått upp alkoholstyrkan genom att lagra ölet i gamla whiskyfat.
Någon större försäljning av det alkoholstinna ölet räknar dock ingen av kombattenterna med. Biran blir helt enkelt för dyr. Och kanske jätteäcklig.
