Kentuckyseven

Ni har väl inte missat Haruki Murakami? Japanen är ett geni utan tvekan. Läs honom, vadsomhelst, bara läs. Så bra är det.

61-åringen är översatt till 36 språk, en världsstjärna men ödmjuk i en SVD-intervju från 2008:

”Jag är inte som Balzac, Pusjkin eller Mozart. Jag är inget geni. Balzac behövde bara gräva ett par decimeter ner för att hitta sin berättelse. Jag måste gräva mycket djupt. Kanske femtio meter. Men det besvärar mig inte, jag är en ­utmärkt grävare. Och jag har ett stort tålamod.”

Låt oss hoppas att han fortsätter gräva.

Okej.

Jag har redan sett ett år där Spoon, The Tallest Man on Earth, Johnossi, Joanna Newsom, Midlake, The Magnetic Fields, Free Energy och Drive-by Truckers släppt fin musik.

Snart kommer Interpol, The National, Jens Lekman, Arcade Fire, The Strokes, Cat Power, Sleigh Bells, Fleet Foxes, The New Pornographers och Band of Horses med sina alster.

Och då har jag inte ens gått in på årets bästa upptäckt…

Jag vet exakt vad som hände på Rambergsvallen igår.

Men vad hände på Camp Nou? Någon?

Johnossi har alltid funnits på K7´s radar. Minns att de var med på min topplista 2005. Då skrev jag:

”Svenskt och alldeles briljant. Årets stora överraskning. John Engelbert och Ossi Bonde använder bara trumma och gitarr, resultatet är svinskön rock´n´roll. Enkelt och genialt.”

Det håller fortfarande, nya plattan är riktigt bra. Singeln What´s the Point har alla redan hört. Jag fastnar för öppnings- och titelspåret Mavericks.

Där går Johnossi mot José Gonzáles, en perfekt kombo. Som nikotin under min köksfläkt.

Johnossi – Spotify

Jag har snackat om Kristian Matsson, vår svenska Bob Dylan, tidigare. Han är The Tallest Man on Earth och så där sinnesförvridet bra. Allt annat bleknar som en dålig tatuering.

The Tallest Man on Earth – Youtube

Plattan The Wild Hunt släpptes nyss. Köp den till någon du gillar.

Ett danskt Arcade Fire? Varför inte. The Kissaway Trail från Odense har kontrakt med Bella Union och det lovar gott. Lyssna upp singeln SDP från nya plattan Sleep Mountain.

Youtube-The Kissaway Trail

Spotify-The Kissaway Trail

Läste att Kapten Stofil lagt ner. Tur att det finns musikanter kvar som fortfarande vill vara imperfekt. Ett exempel är britten Pete Molinari som lyssnade på Bob Dylan och Leadbelly när polarna vände sig mot Nirvana och Oasis.

Pete Molinari – Sweet Louise

Pete Molinari – It came out of the wilderness

Ja, vår änglabroder Buffy hade en bra helg. Skoj.

Själv beskådade jag Manchester City få 0–1 i 93:e av en Paul Scholes som tog rullator in på plan.

Jag beskådade blåsnäsan utföra sina gubbhopp längs med sidlinjen medan vår elegant Mancini sakta fällde blicken.

Jag beskådade ett ljusblått hemmalag som inte kom upp i standard, som hade räkmackorna från förorten på ett silverfat men saknade den taggade kniven.

Jag beskådade Carlos Tevez #32 slå en frispark i krysset som räddades av en van der nånting.

Jag beskådade GAIS få 0–3 där bak av det halländska bondeupproret.

Jag beskådade en straff som inte ens gick att se i brailleskrift.

Jag beskådade elva grönsvarta spelare som inte orkade i andra halvlek, som gick sönder en efter en.

Jag beskådade ett lag utan kapten Lundgren.

Jag beskådade en tränare som efter matchen skyllde på ett tajt spelschema.

Jag beskådade en helg som bäst sammanfattas med ett citat från vår Kentuckyvän Hunter S Thompson:

“Every now and then when your life gets complicated and the weasels start closing in, the only cure is to load up on heinous chemicals and then drive like a bastard from Hollywood to Las Vegas…with the music at top volume and at least a pint of ether.”

Vår politiske-, utrikes-, och sportkommentator Buffy Brogren har haft en tung vår. I helgen fick han kraft. Nu greppar han pennan:

Blå och vit lycka

Det snöade tidigare idag denna kyliga april-tisdag, men vem bryr sig?

Eyjafjallajökull fortsätter spy ut aska och förändra life as we know it, men vem bryr sig?

Riksbanken förändrade idag inte reporäntan, vem fan bryr sig?

Det har gått två dagar.

Två dagar sedan vändningen.

Två dagar sedan Jakob Johansson gjorde två mål.

Två dagar sedan Robin Söders hemmacomeback.

Två dagar sedan Ante Covic fällde Glenns pöjk och blev utvisade.

0-1, 1-1, 2-1, kramp, 3-1, 4-1 och otroligt härliga 5-1.

Söder glöder igen.

Ellos hemma betyder ofta mycket mål och en ganska säker seger.

I söndags var det viktigare än någonsin och bättre än i alla mina drömmar!

Igår blev Tobbe klar, igen. (se: http://www.kanal1904.se/ )

På sikt kanske mycket viktigare än segern mot Elfsborg.

Med Adam, Söder och Hysén åter på plan startar marschen,

Uppåt i tabellen.

Tobbe är klar, fan va gött!!

Nu leker livet för alla änglar.

För K7 från hjärtat.

/Buffy Brogren

17 april, var Kentuckyseven, tillsammans med drygt 1000 andra på Trägårn’. En helt vanlig lördag. I april.

Band of Horses, som vi har kallat Världens bästa band stod på scen. Och som de gjorde det. Låt efter låt, deras repertoar får andra band att avundas. På de två (snart tre) album som de ställt ut i skivhyllorna, saknas ingenting. Man får precis det man vill ha. Sen får man mer.

Spelningen är som vilken som helst av deras skivor. Överjävligt bra.  Känsligt, manglande, country och fantastiskt. Stämsången som Matt och Ben bjuder på är magisk. Till och med felplinket på Funeral känns bra.

Ser fler än jag, som torkar en tår ur ögonvrån. För så bra är Band of Horses. Har upplevt känslan två gånger tidigare. När det blir så bra så man vill gråta. Det här var en sån kväll.

Betyget: 7/7, vad annars.

Bara att låta skägget växa ut tills nästa gång.