Sean Carey, trumslagare i Bon Iver har släppt soloplatta. Bådar gott.
Och det är faktiskt riktigt gott. Skön avknoppning av Bon Ivers lågmälda men starka melodier och stämningar. S. Carey snurrar för fullt i Ipoden, på Spotifylistor.
Letar du efter nåt skönt att slänga på i höstmörkret?
Lyssna upp debuten på Spotify: S. Carey – All We Grow
Det har druckits rejält med IPA – India Pale Ale – på Kentuckysevens redaktion under 2010. Här tre favoriter just nu. À la bonnör.
S:t Eriks IPA
Nyhet från Galatea, släpptes på Systembolaget i fredags (1 okt). Framprovad av Jessica Heidrich, tappad hos Slottkällan i Uppsala, alkoholhalt på 5,3%. Fin beska och Amarillo, tunnare än de tyngre iporna och därmed vackert lättsvept.
Fullers IPA
Originalet från England, där iporna gjordes på slutet av 1700-talet för att skeppas till soldaterna i Indien. 5,3 %, fruktig och rejält med golding-, fuggle- och targethumle. Provsmakades första gången hemma hos Måsen, nuff said.
Punk IPA
Det hårdkokta skottarna från Brew Dog har skapat en amerikansk IPA med enorm grapefrukt-bitterhet på slutsvängen. Flaskan är i obehagligt modern design men bakom ADHD-etiketten döljer sig en neoklassiker på 6 %.
………………………………………………………………………………….
Vi är på jakt efter nya favoriter. Kommentera gärna!
Yaki-Da tillbaka i GBG-natten? Inte illa. Slängs in i tidsmaskinen, rewind till när man sprang efter storasysters gäng och aldrig kom innanför dörrvakten. Tider av Clock-hamburgare och spanare från Hill Street.
De öppnar på Storgatan 47 (gamla BLVD) och säger själva: ”Vi vill med två dansgolv, café och en terrass skapa en eklektisk atmosfär, gällande publik såväl som musik.”
Eklektiskt var ordet. Kolla in: Yaki-Da promo.
Hittade ett nytt plommon via Bella Unions twitter. Ett fynd med Jens Lekman-vibbar. 23-åring från Carlton, Oregon som släppt pianomusik tidigare på svenska Kning Disk.
Gillar nödrimmet brazil-israel, gillar gitarrklangen, gillar nerven.
Betänk Norge. Vad kommer upp? Lusekofter, längdskidor, råolja? Sovjetstat, Rybak, Drillo? Dyr snus, Akers brygge, fjordhelvetet? Tänk om. Tänk bra musik. Tänk folk, blues, gospel, country, classic rock. Tänk Vidar Vang.
Vidar Vang är drygt 33 år, en 76:a om man så vill. Släppte sin fjärde platta Sleepless Songs i våras producerad av Madrugada. Tio vassa bitar, lyssnas upp på myspace. Vill man höra back-katalogen kolla in spotify.
The Avett Brothers släpper ny liveplatta, Live volume 3, den 5:e oktober. Det är som vanligt fantastiskt bra och jag önskar att man hade en skäggig Avettbror nära till hands. Det är musik att lita på.
Ett smakprov ligger ute:
Fick ett skönt tips från Rönn DMC, Ryan Bingham, en singer/songwriter som luktar rodeo.
Mannen är Americana personifierad. Man kan höra hovarna mot den snustorra marken. Stor Stetson.
Det är Country, det är Blues, det är amerikanskt så det förslår. Och det funkar, när man känner saknaden efter de slitna bootsen från förr.
Ligger på Lost Highway Records, och har släppt 3 vax där. Andra sköna på LHR: Ryan Adams, Morrisey, Jayhawks och en massa andra legender.
Rolling Stone skrev om Bingham’s första platta Mescalito (2007) ”earns his sepia-toned album cover with a dusty wood-and-steel sound, and despite being twenty-five, sings like Steve Earle’s dad.”
Lyssna upp på Spotify vetja:
Mannen från dalarna gör det igen, om än lite kortare än vanligt.
The Tallest Man on Earth, som han kallar sig har släppt fantastiska skivor sen 2006, och hörs överallt. Satt och kikade på senaste avsnittet av Hung (HBO) igår och hörde Kristian Mattssons ljuva stämma. Mäktigt.
Senaste släppet är en EP, Sometimes The Blues is Just a Passing Bird. Låter som vanligt magiskt, och kan bara sorteras in under kategorin: Bra skit.
Finns inte på Spotify, men där finns fullängdaren Shallow Graves. Värt en upplyssning.
Moldaviens bidrag från Melodifestivalen har blivit en smärre hit här på K7. Kan inte sluta lyssna på saxofonkillen.
Damn you Epic Sax Guy, damn you.
