Grymt band från San Diego som turnerat med Kentuckyfavoriterna Cold War Kids över Amerikas asfalt.
Delta Spirit är inget nyskapande band. De lånar från gudarna. Jag hör Bob Dylan, Neil Young och Rolling Stones mellan raderna.
Det är satans bra folkmusik som berör. Lyssna in på spotify eller myspace, följ på twitter. Bandet släpper nytt i dagarna, Waits Room EP.
1. Laddar för fullt inför Håkan på Scandinavium på lördag.
2. Lyssnar på Al James musiktips. Lightning Dust (LD – spotify), Damien Jurado (DJ – spotify) och Woods (W – spotify) blir fina höstvänner.
3. Kentuckyseven har stora planer på gång, drömmar att besanna. Vi kommer att uppdatera er – älskade läsare – så fort något blir klart.
4. Var på ölprovning med Mangan och Stolpe i tisdags. Smakade sex amerikanska hantverksöl inne på systembolaget. Hittade aromer jag inte visste fanns.
5. Har fyra intervjuer att skriva ut, blir att brygga nytt kaffe och ta tag i tangenterna. Någon som är grym på att tyda gamla anteckningar?
6. Gais klarade sig kvar i Allsvenskan. Jag var aldrig orolig. Nu gäller det att ta 11-platsen. Ja, vi slåss för den.
7. Jag hör gong-gongen för 2010. Snart dags att presentera årets sju bästa plattor.
Photo: Sarah Jurado
Kentuckyseven proudly presents, Al James from Dolorean.
The acclaimed Portland band Dolorean, came with their debut Not Exotic in 2003, The New York Times said in their review ”The songs gesture at folk and country, but they do it quietly and slowly, as if hesitant to disturb Mr. James’s delicate parables. And yet, despite the stillness, this is a wild, passionate album.” Since then Dolorean has released Violence in the Snowy Fields 2004, You Can’t Win in 2007, and now releasing their fourth album The Unfazed in january 2011.
We got a sneak preview of The Unfazed, and it will be reviewed soon here on Kentuckyseven. The titlesong can be heard on Dolorean’s website below.
What are you listening to?
– I mostly listen to music on my turntable early in the morning when I wake up or in the evening while I’m fixing dinner. My favorite music right now is a combination of new and old records. I love the new Deerhunter album Halcyon Digest, Gonjasufi – A Sufi and a Killer, Damien Jurado’s Saint Bartlett, Lightning Dust’s Infinite Light, Woods – At Echo Lake, and Kurt Vile – Constant Hitmaker. The older re-issues I’m loving are Bob Desper – New Sounds, Ted Lucas – The Om Record, and Lazy Smoke’s Corridor of Faces.
Best book read during 2010?
– Man, I love to read but don’t get as much time to read as I’d like. My favorite contemporary author is Willy Vlautin. I love his most recent novel that came out in 2010 – Lean On Pete. Definitely the best book this year.
Who deserves a breakthrough in 2011?
– To be honest, I hope Dolorean has a big year in 2011. We’ve been working so hard for so long. I really want to reach more people with our music next year. In addition to Dolorean, I hope that Mara Miller’s band Bosque Brown has a great 2011. She sang a duet with me on The Unfazed. I’m a huge fan of her voice and her songs. She definitely deserves a bigger audience.
Kentuckyseven is hoping for a big year for Dolorean as well. If you haven’t met them yet, get to know Portlands finest at:
Dolorean @ Myspace @Spotify @Facebook @Partisanrecords or just check out Doloreanmusic
Sydafrika, 50-tal, stället håller på att brisera. 19-årige John flyr landet med båt. Han vill inte till armén, han skäms för landets historia, skäms för de holländska förfäderna som gick i land för att odla upp en åker till båtkompaniet och istället våldtog ett helt folk.
I London tar John jobb på IBM. Han köper en grå, billig kostym. Han letar efter flickor och vill förtvivlat gärna smälta in som Londonbo. Framför allt har han sina skrivdrömmar, han lever på bibliotek och i boklådor.
Det är en självbiografisk ungdomsskildring, uppföljaren till fantastiska Pojkår. Det är gnistrande välskrivet, vackert och enkelt, fullständigt reducerat. Extra intressant är det att följa Coetzees författarambitioner. Han läser Ezra Pound, Samuel Beckett och ger sin vinkel på litteraturen.
Ungdomsår är en pocket man ska läsa. Det är en mörk, ensam skildring. Det är postkolonial frustration, det är känslokallt och torrt, ändå levande och varmt. Det är väldigt bra.
¤ Betyg: 6 av 7
¤ Drick till: En bister lemonad
¤ Läs också: Onåd av J.M. Coetzee
Hakar på psychfolktrenden. Ja, det är ett ord.
Här är Woods. Skönt band från Brooklyn som släppt sin femte platta i år. At Echo Lake är en svängig samling. Får känslan av att bandet jammat fram plattan på någon veranda bakom ett vitt trähus med liggande panel mitt på en åker där majsbrännvinet flödat fritt.
Jeremy Earls röst är som hämtad från 60-talet. Ett perfekt eko från en svunnen tid.
…för sista låten när du skriker ’ljug för mig, ljug för mig’.
…för ’Shelley’ och raderna om hur du krymper i regnet.
…för de 39 graderna i ditt svårt svängande titelspår.
…för tvärflöjten, den jävla tvärflöjten.
…för cigaretten på omslaget, den lilla jackan.
…för odyssen genom ’River en vacker dröm’, Slottsskogen all over.
…för alla spelningar genom åren, all kraft som gjort livet lättare att bära, roligare att leva, bättre.
…för din rädsla att växa upp, din uppriktighet och melankoli.
…för din ärlighet, din kärlek, ditt uppror.
…som fan. Vi ses 6 november. Tills dess sitter jag här med texthäftet i näven. Med förväntan i luften. Med ett glas i näven och en enda tanke att tänka. ’Ljug för mig, ljug för mig’.
Har nog haft lite problem med psych-rock tidigare. Det har känts lite för jobbigt, lite som att det blir lite för mycket av det goda.
Men det var innan jag lyssnade upp Wolf People. Ett skönt brittiskt band med allt vad det innebär. Det smakar Zeppelin, Hendrix fast från 2000-talet. Gitarrsolon, psykedeliska flöjt-ljud och alla attribut som hör genren till.
Deras senaste alster ”Steeple” släpptes 12/10 och har fullständigt tagit över i iPoden. Kan bara digga. Sitter och trummar på knäna, gungar med och bara nickar helt öppet på spårvagn och buss.
Krävs ett par lyssningar för att verkligen komma in. Men det är det värt.
Betyg: 5 av 7 K7’s – Applåder.
Lyssna upp på Spotify: Wolf People – Steeple
Ps. Googlar man Wolf People, kan man få upp riktigt sköna länkar. Prova. Ds.
Ok, det är lite mer ordnat, justerat, producerat. Lite snyggare, mer vänligt, mer radio… men det är fortfarande Kings Of Leon. Fortfarande överjordisk sång från A.C. Followill. Fortfarande riktigt riktigt bra sväng. Skivan släpps 18/10 på iTunes. Klart för köp.
Öppningsspåret The End, känns som en ny On Call, en släpig skön ”dänga” med stora film-musik-kvaliteter. Kanske en slutscen? Radioactive som släppts tidigare är redan klar radiostjärna. Kommer liras sönder inom en snar framtid.
Back Down South, inleds med en inbjudan till dans, KOL säger själva att detta är låten som hänger upp familjeporträttet. Tillbaka till rötterna. Svänger det? Visst fan svänger det. Fioler, steelguitar. Saknas bara en banjo. Det är Back Down South, way down.
Av nån slug anledning lyckas alltid ”familjen” Followill avsluta med en riktigt skön tryckare… Med en svettig Caleb, som sig bör med van och säker ångest i rösten, vid micken. Precis så bra som det blir på ett bra KOL-släpp.
I min bok är KOL ett band att räkna med. Trots att de nu blivit ett band som till och med sjungs i Idol… För mig funkar det. Undrar bara när de kommer till Sverige och lirar.
Sätter på den igen, börjar om. Lika bra fortfarande.
Betyget blir 6 av 7 K7’s, rejält och bra.
Partisan Records (Deer Tick, Mountain Man mfl) huserar ett guldkorn värt att lyssna upp.
Dolorean, nästan som bilen Delorean, men utan måsvingarna. Skön Alt-Country/Folk/Indie sväng med alla ingredienserna. Ett Oregon band som kört bakom Damien Jurado, men som gör sig bäst med röstresursen Al James längst fram.
Lyssna upp titelspåret på kommande platta The Unfazed på bandets egna sida: Dolorean – The Unfazed
Mario Vargas Llosa. Varför inte den peruanske kämpen? Nobeljuryn har alltid rätt. Firar med två hysteriska, gamla och hederliga Will Ferrell-klipp.
George W Bush on global warming
En sista tanke – från den allsmäktige Bruno K Öijer: Ge mej någon som inte märker att hon vinner.
¤ PS 1: Måste vara jobbigt läge hemma hos familjen Un just nu. Ska Ko aldrig få priset?
¤ PS 2: I Peru finns också Titicacasjön. Världens högst belägna, farbara sjö.
