Mumford & Sons
Just upptäckt Mumford & Sons. Fantastiskt band från västra London. Lyssna upp enorma The Cave på Spotify.
Sagt om sönerna: ”They create a gutsy, old-time sound that marries the magic of Crosby, Stills, Nash and Young with the might of Kings Of Leon, and their incredible energy draws us in quickly to their circle of songs, to the warmth of their stories, and to their magical community of misty-eyed men.”
Och där blev de klara för Way Out West. Fräscht…
Bandet har också finsmaken att ha en bokklubb på sin hemsida. Mer sånt! Första boktipset från bandpappan Marcus Mumford var All the Pretty Horses av Kentuckyfavoriten Cormac McCartney. Boken börjar:
”He sat in the diner and ate a big plate of huevos rancheros and drank coffee and watched the gray fields pass beyond the wet glass and in his new boots and shirt he began to feel better than he’d felt in a long time and the weight on his heart had begun to lift and he repeated what his father once told him, that scared money cant win and a worried man cant love. ”
maj 26th, 2010 at 09:48
Way out wests pressmeddelande från 26:e maj 08:51, kring Mumfordbokningen:
Mumford & Sons
När allt pynt och krimskrams rensats bort handlar Way Out West till sist om en sak; längtan. Längtan efter något bättre, efter något större. Det är ingen vek, tynande längtan som sakta vittrar bort i ett hörn, det är en stark och vital vilja att bryta isoleringen och hitta sin flock. Det är en självlysande önskan om en fest som förändrar både ögonblicket och resten av dagarna. Det är en längtan efter det där bandet som kan spela av oss alla våra torra ironier och nervösa distanseringar, längtan efter ett band som kan vända upp och ned på oss och skaka fram hjärtat ur halsgropen. Naturligtvis är Mumford & Sons bokade till Way Out West 2010!
Det stod kolossalt klart redan från de första stapplande stegen för drygt två år sedan att Mumford & Sons är ett band som inte står i någons skugga. Konserterna är väckelsemöten. Efter en förrädiskt mjuk inledning med skir a capella byggs stämningen upp med vildvuxen stämsång och akustiska urladdningar (ni som har hört dem vet att banjo kan vara ett dödligt vapen) för att brisera i den bästa masspsykos ni någonsin varit med om. Med en handfull EP:s och kraftprovet med fullängdaren Sigh No More vann Mumford & Sons mark över hela världen, utan att någonsin förlora i ödmjukhet, sårbarhet och nyfikenhet. När man vet att man har något som inte bara är bra utan spektakulärt behöver man inte höja rösten för att övertyga.
Om man säger att Marcus Mumford, Country Winston, Ben Lovett och Ted Dwane gör modern folkmusik menar man att de spelar för modernt folk som brinner för musik. All musik, här och nu. Det finns inget dammigt eller onödigt antikvitetssamlande chez Mumford. När ”Little Lion Man” och de andra glödande sångerna fyller Slottsskogen i augusti kommer det att vara uppenbart att det inte finns någon motsättning mellan att längta bort och längta tillbaka. Mumford & Sons vet det. Den rusigaste, mest euforiska allsången i sommar har ingenting med Skansen att göra. Den har allt med längtan att göra och den leds av Mumford & Sons.