Kentuckyseven

Thåström gör idag sitt första tv-framträdande sedan T-forden presenterades i Detroit. Ryktet säger att han spelar enorma ”Kort biografi med litet testamente” på Skavlan, SVT 1, 21.00-22.00.

Då står Sverige stilla en stund.

Läste Georg Cederskog reportage i DN. Bra skit. Inte minst Thåströms citat om låten ”Främling överallt”, där han för första gången sjunger om sin far.

– ”Främling överallt” var otroligt svår. Den hade legat jättelänge och bara väntat på att komma ut. Jag ringde min brorsa och sa: ”Nu har jag skrivit en låt om farsan.”
”Ja, jag har faktiskt undrat varför du har dröjt så länge”, svarade han. Och det var ju konstigt att den inte kommit tidigare. Den låten förändrade situationen ganska mycket, det var någonting som man inte riktigt kunnat tala om i min familj. Det var väldigt befriande. Jag lirar den jämt live.

Eller om varför han inte ger intervjuer mer än var sjätte år:

– Varför ska jag göra det? Jag behöver inte göra sådant, det är inget skivbolag som bestämmer över mig. Jag kom till en punkt där jag kände att jag stått i samma pose framför kameror sedan -86, och då kändes den lite cool fortfarande, men jag stod kvar i den tio år senare. Jag har poserat klart. Och vill folk lyssna på mina låtar och min röst så tror jag faktiskt att de gör det ändå. Det fanns en tid då jag behandlades som en människa som satt inne med sanningar: ”Här kommer han och han har lirat i Ebba Grön och skrivit kvasipolitiska texter i Imperiet”. Jag fick frågor om … världssvälten och kände bara: ”Hur kan ni fråga mig det? Är ni galna? Jag är bara en jävla lodare från Högdalen. Jag är ingenting jämfört med någon annan.”

Tystnad.

– Och jag vill inte göra kokböcker heller (skratt). Min skulle dessutom rymmas på ett A4.

Thåström nämner också Nada, min favoritbar på Söder.

– Jag hade aldrig kunnat skriva ”Skebokvarnsvägen” utan att flytta hem till Stockholm från Köpenhamn och sätta mig på Åsögatan. Så är det. Jag hade burit uttrycket inom mig ett tag, men sedan när jag började skriva så sköljde låtarna bara över mig. Det var jävligt häftigt. Att sitta där på natten och höra folk som var på väg hem från Nada, krogen som ligger där, och känna att jag är inte med fast ”det är ett party nere på gatan” (textrad ur ”Söndagmåndagsång”).

Som sagt. Missa inte Skavlan. Dysch-dysch.