Funderingar
Funderar ibland på vad man egentligen går runt och funderar på. För visst är det så att man går runt och funderar en hel del. Kanske är det så att den enda gången man inte funderar, är när man pratar. Då säger man bara det man har funderat på.
Vill jag egentligen ha två knappar uppknäppta om jag har pikéskjorta, bara för att man skall ha det enligt nån reklambroschyr från Brothers. Borde jag köpa ny bil nu, nu när det är så billigt med begagnade bilar. Är jag en bra pappa, även om jag skäller på min son. Håller jag på att bli fet, eller kommer min mage att stanna som den är nu, har jag nått gubbfettgräns. Är alla meteorologer extremt intresserade av väder och vind, är de med andra ord världens bästa kallpratare.
Jag tror inte att man funderar tillräckligt på vad man tänker på, när man väl slår sig ner och gör precis det. Känslan av att man inte hinner med sig själv med två små barn, och en fru som tycker att man borde städa mera, och kanske lyssna mera. Det är ibland en frihet att komma på sig själv med att man inte tänkt alls. Kanske en dålig sak, när man skulle ha tänkt på att dra åt vattenslangen lite hårdare. Före vattnet gick över hela badrumsgolvet.
I fjärde klass, fick vi varsitt helt nytt och fint skrivhäfte. Minns ni. Hon förkunnade: Det här är er tankebok. Här skall ni skriva ner tankar, under en liten stund varje dag. Även om ingen annan fick läsa den där tankeboken, var det ju naturligtvis en omöjlighet att skriva ner vad man tänkte när man var tio år. Att försöka förstå vad man tänkte när man var tio år. Hur tänkte hon där. Jag förstår ju inte själv alltid vad man tänker på. Och jag har passerat tio med råge. Men jag har kvar boken. Nån slags blogg. Med marmorerat omslag.
Det var bara en tanke.
