Kentuckyseven

Jason Collett är en kille med många spett i eldtunnan. Nu har han tagit paus från bandet Broken Social Scene och satsar hela sitt kanadensiska hjärta på solokarriären.

Han har ett skönt sound, och låtarna flyter på enligt singer-songwriter-formulär-ett-adam. Collett har fattat att man inte behöver uppfinna skäggstubbet igen.

Visst, jag har hört det förut. Visst, jag gillar det. Visst, jag tröttnar rätt snabbt. Svaaaag fyra.

Betyg: Fyra av sju K7´s.

Debutskiva från två NYC-grabbar som kan vara metals framtid. Hårt ljud, knappt någon sång och låttitlar som ”Song 17A” och ”Song 17B” ger plattan en kompromisslös känsla. Och ja, jag diggar.

The Austerity Program är förbannade. På sina gitarrer, på omvärlden, på dagens lunch. Det är uppfriskande. Jag blir också förbannad när jag lyssnar. Välter demonstrativt pennvässaren.

Det blir en klar femma. För att få högre betyg hade jag behövt lite mer variation, lite bredare melodier. Men det är ändå anteckningar i marginalen. Black Madonna är en grym, och skrämmande, platta.

Betyg: fem av sju K7´s.
Drick till: rårörda lingon

Just Jack (Jack Allsopp) gör en glidarplatta med smak av både Costa Blanca och norra London. Pratsången svänger obekymrat över musiken.

Singeln ”Starz in their eyes” och öppningsspåret ”Writer´s block” är bäst. Då svänger den engelska mjuk-hip-hopen som värst. Resten av plattan försvinner för mig.

Kan funka på beach 2007, bland saltstänk och molnfria skyar, gärna en problemfri och lagom spännande dag. En stark trea, trots allt.

Betyg: tre av sju K7´s.
Drick till: iskall vaniljvodka på valfri pir

Gunnarssons första roman. En historia om ensamheten i Finspång och vantrivseln i en svensk småstad. Hotellet-fylla varje lördag, vardagsjobb på U-livs, långsamma dagar.

Det märks att det är äkta. Tamejfan om inte Gunnarsson själv supit sig full på stads i Finspång varenda lördag i tio års tid. Han skriver befriande enkelt utan en mängd jobbiga adjektiv. Ibland för enkelt, för färglöst.

Det tog mig ungefär två timmar att läsa boken. Den lämnar mig som jag var innan. Ingen omvändelse. Men jag gillade min tid med boken. Två bra timmar.

Extra plus i kanten för alla varma referenser. Som till Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken”. Som Leonard Cohens ”Songs of love and hate”. Tyder på god smak.

Betyg: Fyra av sju K7´s
Drick till: Kvantrå
Lyssna till: John Lennons ”I´m losing you”

Jag såg den sista Rockyfilmen häromdan. Med farsan i Spårhaga. Det kändes tryggt och lagom respektfullt till en filmserie som ändå betytt något.

Jag får samma känsla när jag lyssnar på Rocky Votolato. En trygg, skön känsla. Lite som att komma hem. Altcountry med munspel, finstämda texter om whisky och annan sprit.

Rocky Votolato föddes i Texas 1978, bor i Seattle och har spelat i flera grupper jag aldrig hört talas om. Han har gått från rockband till ensam folksångare och det är bara att applådera. I vissa stunder äger Rocky sin genre.

Jag tänker hänga med Rocky Votolato framöver, vart han än går. Han är helt enkelt jävligt bra på det han gör.

Betyg: Sex av sju K7´s.
Drick till: vadsomhelst på ett tåg, på väg bort

En ny norska på pophimlen. På sin Myspace-sida räknar hon upp förebilderna Ben Harper, Damien Rice och Jeff Buckley. Hon når dem inte ens till liktorna.

Christel Alsos är sådär Dido-trist. En släpande röst som söver ner omgivningen med tandlös jazzpop.

Låtarna ”Come back to me” och ”Come on” är tillräckligt fina för att det ska bli en tvåa. Men inte ett uns mer.

Betyg: två av sju K7´s
Drick till: korvspad

Zach Condon är 21 år och med megabandet Beirut gör han märkvärdig musik. Det hela känns som hämtat från den arabiska trackslistan.

Jag gillar en del, men tröttnar rätt snabbt. Lite för många gnälliga stämmor för min enkla smak. Bästa låten är ”Nantes”, men jag hoppas på fler raka låtar på nästa Beirutplatta. Pang på, liksom. Just nu är penseldragen alldeles för stora.
Betyg: tre av sju.

Etern skall fyllas. Musik skall göras. Ibland tröttnar jag på skiten och vill bara stänga av. Samtidigt måste det finnas easy listening. Allt kan inte ha en större mening. Tuggummi-power-pop-rock har någon sorts plats.

Amerikanska Fountains of Wayne är inte min gymnastikpåse. Bandet har funnits i över tio år och blev kända för singeln ”Stacy´s Mom” (låter som ett moget Blink-182). FoW gör en oförarglig musik som bara försvinner. Lättspytt och förbannat opersonligt.

Betyg: två av sju K7´s.
Drick till: hooch.

Så hamnade de åter i mina svindyra högtalare. Storbandet (sju personer!) från Kanada vars förra platta Funeral blev tokhyllad, inte minst av kollegan Ericsson. Jag förstod aldrig hypen.

Arcade Fire´s andra platta är gotisk. Indierockarna gör det inte alltför lätt för lyssnarna och det gillar jag. Det börjar bra med två kanonspår. Avslutningen är också grym med ett par-tre omskakande låtar.

Däremellan är det hyfsat, men inget som förändrar min livssituation. Arcade:arna tror på det de gör och sätter känslorna främst. Det blir en stark fyra och jag tror jag börjar fatta grejen.

Betyg: fyra av sju K7´s.
Drick till: En kanna mai tai

Han joggar runt Helsingfors. På jakt efter hus. Kåken ska få tillbaka fru och barn som förlorades när knytnäven landade i fruns ansikte. Uppförsbacken är kraftig innan man kan börja uppskatta huvudpersonen.

Löpgravsvägen är tragisk, svartsynt och finskt rolig. Skrattet fastnar på vägen. Den är hyfsat underhållande, om än väl monoton. Kari Hotakainen skriver bra, en lätthet som imponerar. Hans galning till huvudperson blir intressant. Korta kapitel, allt skrivet i jag-form, ur sex-sju personers olika synvinklar.

För alla som någon gång varit på en husvisning är bokens mäklardel amusant. Dåliga objekt pyntas med leksakstraktorer på tomten. Solen ska falla på äppleträdet, lägg visning till klockan 17. Magkänslan för pengakåta mäklare förblir ogillande.

Det jag saknar är suget i magen. Jag längtade aldrig efter boken, trots att den låg på nattduksbordet i över två månader.

PS: Det finns en formulering i boken som beskriver tystnad på ett fullkomligt överbegåvat sätt. I en enkel mening. Jag berättar inte hur, snor det själv istället. DS.

# Betyg: Fyra av sju K7´s.
# Drick till: Nubbe.
# Lyssna till: Sex pistols.