Kentuckyseven

Haruki Murakami. This japanese writer, born 1949, has destroyed the thrill of reading other authors. He has rolled them into a carpet and thrown them in the cold river. I can´t see why I really should read anyone else?

It´s like when you first discover – truly discover – Bob Dylan. When you go from his 1960-songs to his 1970-songs and the ground beneath your feet starts to quiver, quake and finally disappear. You got no safety line, no protection, no turning back. You got no shelter from the storm.

Norwegian Wood is the third book I´ve read from Haruki Murakami. Kafka on the Shore and Sputnik Sweetheart is already done and I can´t wait to start reading stuff like The Wind-Up Bird Chronicle and the marathonbook What I Talk About When I Talk About Running.

It´s a lovestory from the 1960´s. A sad, lonesome tale but still compelling and profoundly well-written. Toru Watanabe hears the Beatles-song Norwegian Wood and gets overwhelmed with emotions and memories. We go back with Toru to the university in Tokyo, his love for the fragile Naoko. Naoko goes to a Cuckoo´s nest in the mountains, Toru waits. It´s vibrant, between the lines, great stuff. It´s the heartache of growing up.

Haruki Murakami wrote this book 23 years ago. It just became a movie and is less of that magical realism you will find in Kafka on the shore, this is more of a straight shooting novel. Well, I like that side of this japanese moon as well.

¤ Judge says: 6/7 Kentuckyseven´s.

¤ Movietrailer: Norwegian Wood

Wells Tower’s collection of short stories Everything Ravaged, Everything Burned (Granta) is a must-read.

The author (born 1973) grew up in North Carolina and lives in Brooklyn. His work was selected for the Best American Short Stories 2010 and it´s well deserved. This guy can write.

It´s eight or nine novels that in their own, twisted way makes a eerie picture of America. It´s dark and smart, a compelling debut. It´s better than an Ipad för christmas.

Nick Hornby loves Wells Tower and says ”when, in one of the stories, a woman finds out that her husband is having an affair because the footprint on the car windscreen does not match her own, you know you’re reading somebody who doesn’t come along very often.”

Everything Ravaged, Everything Burned is now presented in swedish (Härjat och Bränt), translated by Johan Nilsson och published by Brombergs.

Sydafrika, 50-tal, stället håller på att brisera. 19-årige John flyr landet med båt. Han vill inte till armén, han skäms för landets historia, skäms för de holländska förfäderna som gick i land för att odla upp en åker till båtkompaniet och istället våldtog ett helt folk.

I London tar John jobb på IBM. Han köper en grå, billig kostym. Han letar efter flickor och vill förtvivlat gärna smälta in som Londonbo. Framför allt har han sina skrivdrömmar, han lever på bibliotek och i boklådor.

Det är en självbiografisk ungdomsskildring, uppföljaren till fantastiska Pojkår. Det är gnistrande välskrivet, vackert och enkelt, fullständigt reducerat. Extra intressant är det att följa Coetzees författarambitioner. Han läser Ezra Pound, Samuel Beckett och ger sin vinkel på litteraturen.

Ungdomsår är en pocket man ska läsa. Det är en mörk, ensam skildring. Det är postkolonial frustration, det är känslokallt och torrt, ändå levande och varmt. Det är väldigt bra.

¤ Betyg: 6 av 7

¤ Drick till: En bister lemonad

¤ Läs också: Onåd av J.M. Coetzee

Den amerikanska poeten James Dickey blev aldrig världsberömd för sin poesi. Däremot för sin debutnovell Deliverance.

Den korta texten fångar naturens vildhet och människans överlevnadspanik när fyra vita medelklassmän tar kanoten över Georgia River. En stund senare har äventyret fått tre män begravda och en våldtagen. De mötte monster och tog chansen att bli sina egna.

Novellen kom 1970 – 40 år sedan utgivning men väl värd att läsa idag – och två år senare kom filmen med Burt Reynolds, Jon Voight, banjodueller och ”squeal like a pig”.

James Dickey dog gravt alkoholiserad 1997. Han skrev själv om sina stygga morgongroggar: “I am crazy about being drunk, I like it like Patton liked war.”

…har precis släppt sin nya bok Freedom. New York Times recensent Michiko Kakutani är lyrisk, och den 55-åriga damen brukar ha koll.

”With this book, he’s not only created an unforgettable family, he’s also completed his own transformation from a sharp-elbowed, apocalyptic satirist focused on sending up the socio-economic-political plight of this country into a kind of 19th-century realist concerned with the public and private lives of his characters.”

”Mr. Franzen has written his most deeply felt novel yet — a novel that turns out to be both a compelling biography of a dysfunctional family and an indelible portrait of our times.”

Det är inte varje dag jag läser en gotisk skräckklassiker från 1915.

Österrikaren Gustav Meyrink (1868-1932) har skrivit Golem, med lermonstret som går runt i Prags judiska getto med en pappersbit av instruktioner i munnen. Trots pitchen, och det läskiga bokomslaget, handlar det väldigt lite om just Golem.

Huvudperson är Athanasius Pernath. Pernath är en gemsnidare utan minne som genom boken lider en svår tid i sällskap av sina hjärnspöken. Det är kärlek och uppror, en fängelsevisit som doftar Kafka och skräckfabler som (lite) andas Poe. Det är även minnesvärda karaktärer som lumphandlare Wassertrum, studenten Charousek och den rödhåriga grannflickan.

Det är en upplevelse att läsa Golem. Höjdpunkten är beskrivningen av de gamla Pragkvarteren där husen knarrar och för ett eget liv; det ruttnar, stinker och spökar.

Betyg: 4/7 Kentuckysevens.
Drick till: Glögg (vad annars?)

Hemkommen från Grekland. Hann läsa tre böcker. Alla rekommenderas och får stolta 5 av 7 Kentuckysevens i betyg.

The Heroin Diaries. Nikki Sixx hittar sin dagbok från 1986. Fruktansvärd läsning men också fruktansvärt underhållande. Rockstjärnedrömmen får sig en jävla törn. Smutsigt och mer knark än i slutscenen av Scarface. Samtidigt en inblick i livet under Girls-turnén, hur langarna vägrar släppa taget och den slutgiltiga dosen ihop med Slash. Kickstart my heart, som Mötley sjunger.

Sputnik Älskling. Haruki Murakami har kallats en Paul Auster med hjärta och humor. Här visar berättaren K sin kärlek till Sumire som i sin tur blir kär i arbetsgivaren Muy. De åker till Grekland, och Murakami håller hela tiden dörren till det omöjliga vidöppen. Scenen med pariserhjulet i Schweiz är bland det mest skruvade jag har läst. En författare att följa.

Ett land i gryningen. Dennis Lehane (mannen bakom Mystic River) ger sig på att skriva den stora amerikanska novellen. Det är 1918 i Boston. En överjävlig tid, en tid där USA mer påminde om en krutdurk än om en smältdegel. Episkt och ändå drivet om svarte Luther, vite Denny och baseballhjälten Babe Ruth. Heder åt Lehane som gör det fullt  ut, 762 pocketsidor utan sidospår.

Mästaren och Margarita är kanske alla tiders kultbok. Michail Bulgakov har skrivit en svindlande text. Vad du än har läst innan, kan jag här och nu (under novembermånen) lova att ingenting liknar M&M.

Det börjar vid Biskopsdammarna i Moskva under Stalins tid, tar vägen om Jerusalem under prokurator Pontius Pilatus tid, för att däremellan hoppa mellan dröm och verklighet. En krokig väg som bär hela vägen till självaste Hin Håle.

Bara lyckan att få träffa på karaktären Behemot är värt mödan. Den svarta cigarrökande katten är kanske litteraturhistoriens allra mest skruvade gestalt. Fantasin flödar på ett sätt som bara kan liknas vid … syndafloden?

Manuskript brinner inte, står det i berättelsen. Tur är det. Bulgakovs enorma skröna publicerades aldrig under författarens levnad, utan först trettio år efter hans död. Jag har en känsla av att den flera gånger har överlevt eldens lågor.

Det finns böcker man bara måste läsa. På drift av Jack Kerouac, Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Pestens tid av Stephen King, Processen av Franz Kafka, Jack av Ulf Lundell, Djurens gård av George Orwell, Memoarer av Bob Dylan, Den gamle och havet av Ernest Hemingway, Bonjour tristesse av Francoise Sagan.

Mästaren och Margarita platsar inte riktigt i sällskapet. Men läs den ändå. Den kommer att berika ditt liv.

Betyget? En läkarspritstark femma.

¤ Betyg: Fem av sju K7´s.
¤ Drick till: Nils Oscar Coffee Stout.

Har precis läst ut Doris Lessings debutnovell ” The grass is singing” från 1950.

Det börjar med en dödsannons. Sedan rullas historien upp. Blytungt och övertygande. Våldsamt och utan nåd.

Lessing, som belönades med Nobelpriset 2007, skriver om Sydafrikas karga veld. Om livet på landsbygden, om hur en kvinna tappar taget om sig själv som passiv hustru till en fattig bonde, ute i den fördömande solen, inne i huset med plåttak som värms likt en stekugn varje dag, där svarta arbetare behandlas som smuts och bär sin ilska inuti för den lilla lönens skull, hela vägen fram till det oundvikliga slutet.

Allt med ett språk som tar egna vägar över 206 sidor. Storartat.

Betyg: 6 av 7 Kentuckysevens.

Först när jag har läst sista raden går det upp för mig. Att jag just tappat en relation, en vän. Det är bara att tacka Morten Ramsland för sagan, den är storartad.

Pocketboken ligger bredvid mig här på köksbordet. Sliten. Bränd med ett levande ljus (sent, sent ute i mörkret på balkongen) och nersölad med juice. 365 sidor, flamberade och klibbiga.

Jag tycker mycket om den, Hundhuvud. En norskdansk släktskröna som flyger mellan generationer och tidevarv. Jag hänger inte alltid med, men jag är likt förbannat förtjust.

Ramsland gör ett otroligt porträtt av farfar Askild som säljer sonen Fladderöras myntsamling för 15 spänn på krogen. Det blir värre. Det blir både nazistläger och krabbfiske. Framför allt blir det en mästerlig historia.

Morten Ramsland är ett danskt stjärnskott. Han väller fram över sidorna. Jag tänker både på Georges Perec, Carlos Ruiz Zafón och Ulf Lundell. Det går inte att stoppa historien.

Jag trodde inte att den unge (född -71) författaren skulle klara av att knyta ihop säcken. Men jodå. Jag stänger sista sidan och förlorar min vän.

¤ Betyg: sex av sju K7´s
¤ Lyssna till: Bob Dylans ”Desolation Row”, från live-66-plattan.
¤ Rök till: Davidoff Primeros. Handrullad, 46 bagare på Brobergs.