Kentuckyseven

Haruki Murakami. This japanese writer, born 1949, has destroyed the thrill of reading other authors. He has rolled them into a carpet and thrown them in the cold river. I can´t see why I really should read anyone else?

It´s like when you first discover – truly discover – Bob Dylan. When you go from his 1960-songs to his 1970-songs and the ground beneath your feet starts to quiver, quake and finally disappear. You got no safety line, no protection, no turning back. You got no shelter from the storm.

Norwegian Wood is the third book I´ve read from Haruki Murakami. Kafka on the Shore and Sputnik Sweetheart is already done and I can´t wait to start reading stuff like The Wind-Up Bird Chronicle and the marathonbook What I Talk About When I Talk About Running.

It´s a lovestory from the 1960´s. A sad, lonesome tale but still compelling and profoundly well-written. Toru Watanabe hears the Beatles-song Norwegian Wood and gets overwhelmed with emotions and memories. We go back with Toru to the university in Tokyo, his love for the fragile Naoko. Naoko goes to a Cuckoo´s nest in the mountains, Toru waits. It´s vibrant, between the lines, great stuff. It´s the heartache of growing up.

Haruki Murakami wrote this book 23 years ago. It just became a movie and is less of that magical realism you will find in Kafka on the shore, this is more of a straight shooting novel. Well, I like that side of this japanese moon as well.

¤ Judge says: 6/7 Kentuckyseven´s.

¤ Movietrailer: Norwegian Wood

Who said that reading a novel should be easy? That you should hit your comfort zone, cozy around the mansion in warm slippers enjoying the ride? Not me, and certainly not Asli Erdogan.

The turkish author, born 1967 and living in Istanbul, has made a great novel – The City in Crimson Cloak. It takes place in underclass Rio de Janeiro, were the young women Özgür walks the streets of the big and voilent sambacity. It´s surreal with the city as a head character and a novel within the novel.

It´s a dark tale, if you´re into the heavy stuff of Kafka and Dostojevskij you´re in for a treat. Her language is beautiful, it´s written with dispair. It´s misery and trouble .

Kirmizi Pelerinli was written twelve years ago and is now translated to swedish by Ulla Lundström. Staden i den röda kappan (The City in Crimson Cloak) is published by Rámus in Sweden and by Soft Skull Press in the States. Give it a read.

Wells Tower’s collection of short stories Everything Ravaged, Everything Burned (Granta) is a must-read.

The author (born 1973) grew up in North Carolina and lives in Brooklyn. His work was selected for the Best American Short Stories 2010 and it´s well deserved. This guy can write.

It´s eight or nine novels that in their own, twisted way makes a eerie picture of America. It´s dark and smart, a compelling debut. It´s better than an Ipad för christmas.

Nick Hornby loves Wells Tower and says ”when, in one of the stories, a woman finds out that her husband is having an affair because the footprint on the car windscreen does not match her own, you know you’re reading somebody who doesn’t come along very often.”

Everything Ravaged, Everything Burned is now presented in swedish (Härjat och Bränt), translated by Johan Nilsson och published by Brombergs.

Mario Vargas Llosa. Varför inte den peruanske kämpen? Nobeljuryn har alltid rätt. Firar med två hysteriska, gamla och hederliga Will Ferrell-klipp.

George W Bush on global warming

Dear Lord Baby Jesus

En sista tanke – från den allsmäktige Bruno K Öijer: Ge mej någon som inte märker att hon vinner.

¤ PS 1: Måste vara jobbigt läge hemma hos familjen Un just nu. Ska Ko aldrig få priset?

¤ PS 2: I Peru finns också Titicacasjön. Världens högst belägna, farbara sjö.

Den amerikanska poeten James Dickey blev aldrig världsberömd för sin poesi. Däremot för sin debutnovell Deliverance.

Den korta texten fångar naturens vildhet och människans överlevnadspanik när fyra vita medelklassmän tar kanoten över Georgia River. En stund senare har äventyret fått tre män begravda och en våldtagen. De mötte monster och tog chansen att bli sina egna.

Novellen kom 1970 – 40 år sedan utgivning men väl värd att läsa idag – och två år senare kom filmen med Burt Reynolds, Jon Voight, banjodueller och ”squeal like a pig”.

James Dickey dog gravt alkoholiserad 1997. Han skrev själv om sina stygga morgongroggar: “I am crazy about being drunk, I like it like Patton liked war.”

…har precis släppt sin nya bok Freedom. New York Times recensent Michiko Kakutani är lyrisk, och den 55-åriga damen brukar ha koll.

”With this book, he’s not only created an unforgettable family, he’s also completed his own transformation from a sharp-elbowed, apocalyptic satirist focused on sending up the socio-economic-political plight of this country into a kind of 19th-century realist concerned with the public and private lives of his characters.”

”Mr. Franzen has written his most deeply felt novel yet — a novel that turns out to be both a compelling biography of a dysfunctional family and an indelible portrait of our times.”

Bokmässan (23-26 september) har släppt sitt program. För oss Kentuckybarn sticker Filip & Fredriks utfrågning av Håkan Hellström ut. En grillning att längta efter. Kolla hela programmet här på gp.se.

Ser också fram emot 33-årige Ondjaki från Angola. Författaren finns på svenska i boken Visslaren som gavs ut av Tranan i fjol. En hoppfull berättelse från ett land fyllt av inbördeskrig, en hyllning till livet.

”One October morning, while it is raining, a young man arrives at a small African village, with a church on one side and a smiling baobab tree on the other. He enters the church and starts whistling. The sound is so beautiful, that the priest is left in tears and the doves listen in absolute silence.”

Författare från 54 länder har enats om vilka som är världshistoriens 100 bästa böcker. Kul lista, dock utan inbördes ranking.

Det glädjer mig att ryssarna får bra utfall. Dostojevskij drar in fyra böcker på listan (Brott och straff, Idioten, Bröderna Karamazov och Onda andar). Där finns även Tjechov, Gogol, Nabokov och Tolstoj. Rödbetssoppa åt dem alla!

Vill man läsa nyare rysk litteratur (utanför 100-listan) är det Dmitri Gluchovskij som gäller. Hans Metro 2033 har blivit en världsuccé och beskrivs som en postapokalyptisk dystopi.

Storyn i korthet: Världen har gått under. I Moskvas atombombssäkra tunnelbanesystem klamrar sig några tusen människor kvar vid livet. Mer eller mindre civiliserat.

En uppföljare är på gång och ja, den ska heta Metro 2034.

Min polare Jonni har stuckit till Afrika. Han bor numer i Konungariket Lesotho vilket är anmärkningsvärt på flera fronter.

Inte minst för att landet, det där lilla mitt i Sydafrika, har världens högsta lägstapunkt (av alla länder). Tänk på det. Inte Nepal eller Bhutan. Lesotho. Den kunskapen kan vinna er en quiz någonstans, på någon pub, någongång.

Jonni skickar den här bilden från bilen. Kvalificerar sig lätt som bokomslag till JM Coetzee´s nya. Har ni förresten läst Onåd eller Historien om Michael K? Klart sjustjärniga böcker.

Ni har väl inte missat Haruki Murakami? Japanen är ett geni utan tvekan. Läs honom, vadsomhelst, bara läs. Så bra är det.

61-åringen är översatt till 36 språk, en världsstjärna men ödmjuk i en SVD-intervju från 2008:

”Jag är inte som Balzac, Pusjkin eller Mozart. Jag är inget geni. Balzac behövde bara gräva ett par decimeter ner för att hitta sin berättelse. Jag måste gräva mycket djupt. Kanske femtio meter. Men det besvärar mig inte, jag är en ­utmärkt grävare. Och jag har ett stort tålamod.”

Låt oss hoppas att han fortsätter gräva.