Kentuckyseven

Thåström gör idag sitt första tv-framträdande sedan T-forden presenterades i Detroit. Ryktet säger att han spelar enorma ”Kort biografi med litet testamente” på Skavlan, SVT 1, 21.00-22.00.

Då står Sverige stilla en stund.

Läste Georg Cederskog reportage i DN. Bra skit. Inte minst Thåströms citat om låten ”Främling överallt”, där han för första gången sjunger om sin far.

– ”Främling överallt” var otroligt svår. Den hade legat jättelänge och bara väntat på att komma ut. Jag ringde min brorsa och sa: ”Nu har jag skrivit en låt om farsan.”
”Ja, jag har faktiskt undrat varför du har dröjt så länge”, svarade han. Och det var ju konstigt att den inte kommit tidigare. Den låten förändrade situationen ganska mycket, det var någonting som man inte riktigt kunnat tala om i min familj. Det var väldigt befriande. Jag lirar den jämt live.

Eller om varför han inte ger intervjuer mer än var sjätte år:

– Varför ska jag göra det? Jag behöver inte göra sådant, det är inget skivbolag som bestämmer över mig. Jag kom till en punkt där jag kände att jag stått i samma pose framför kameror sedan -86, och då kändes den lite cool fortfarande, men jag stod kvar i den tio år senare. Jag har poserat klart. Och vill folk lyssna på mina låtar och min röst så tror jag faktiskt att de gör det ändå. Det fanns en tid då jag behandlades som en människa som satt inne med sanningar: ”Här kommer han och han har lirat i Ebba Grön och skrivit kvasipolitiska texter i Imperiet”. Jag fick frågor om … världssvälten och kände bara: ”Hur kan ni fråga mig det? Är ni galna? Jag är bara en jävla lodare från Högdalen. Jag är ingenting jämfört med någon annan.”

Tystnad.

– Och jag vill inte göra kokböcker heller (skratt). Min skulle dessutom rymmas på ett A4.

Thåström nämner också Nada, min favoritbar på Söder.

– Jag hade aldrig kunnat skriva ”Skebokvarnsvägen” utan att flytta hem till Stockholm från Köpenhamn och sätta mig på Åsögatan. Så är det. Jag hade burit uttrycket inom mig ett tag, men sedan när jag började skriva så sköljde låtarna bara över mig. Det var jävligt häftigt. Att sitta där på natten och höra folk som var på väg hem från Nada, krogen som ligger där, och känna att jag är inte med fast ”det är ett party nere på gatan” (textrad ur ”Söndagmåndagsång”).

Som sagt. Missa inte Skavlan. Dysch-dysch.

Hakar på Mangans list-tankar. Var vore världen utan listor? Många band har redan lova att släppa nytt under 2010, här är  topp-7:

1. The National.

2. Spoon.

3. Sufjan Stevens.

4. Drive-by truckers.

5. Shout out Louds.

6. Interpol.

7. Rogue wave.

Japp. Då var det onsdag. Mitt i veckan skulle man kunna säga. Men det skulle ju inte riktigt stämma… Hur som helst så känns det alltid som en milstolpe. Halva arbetsveckan avklarad, halva kvar.

Sitter på X2000 som alltid på onsdag morgon, och undrar varför jag inte passar på att sova på tåget. Då hade jag sluppit veta att vi hade ett tekniskt fel i Töreboda. Hade suttit lyckligt ovetande och bara dreglat på min kavaj, som vanligt.

Börjar närma sig list-tider. När årets bästa plattor skall listas. En av favoritartiklarna i alla musiktidningar. Tror att Kentuckyseven skall försöka i år igen. Försöka plocka russinen ur kakan. 7 mästerverk från 2009. Skall slänga upp tidigare år också. Visst är listor bland det bästa som finns.

Håller på med en makeover som heter duga… Skall få en våning till. Eller, våningen finns redan, men det skall numera finnas en trappa upp också. Ingen äcklig trappstege, som bara känns märklig.

Efter en nära-döden-upplevelse, i och för sig för min far, när räcket till vinden skulle demonteras,  så har nu dagen kommit. Idag skall trappan monteras. Känns märkligt. Bra.

Har slipat, målat, målat, målat, slipat och har några målningstimmar kvar. Men jag håller glöden uppe. Händerna har inget skinn kvar, efter all lacknafta. Hjärnan känns mosig av ångorna, men jag jobbar på.

Avnjöt dock en fantastisk söndagsmiddag hos Manne på Manfred. Cordon Bleu a la Sunkler. Fantastiskt. Vem behöver äta mer?

Klockan är 2 på natten, och jag har precis slutat måla för dagen. Känns som om jag har jobbat klart. Kan man äta pizza kl 2? Har en uppblåsbar i frysen, och Cordon Bleu:n har sugits upp av gubbmagen. Refill?

Längtar efter mina söner så jag får ont i magen. Fick ett par fina bilder från Gävle, och längtan blev bara större. På torsdag kommer de. Mina grabbar.

Kentuckysevens korrespondent, Buffy Brogren, har åter tagit det allra bästa av kliv. Just det, över pölen. Han rapporterar från tornet i Paris och sjölejonspiren i San Francisco:

Jag har under helgen varit turisternas turist. Besökt två av de värsta turistfällorna i världen och mått som en prins.

Förra gången jag stod nedanför Eiffeltornet var kön tre timmar lång bara för att få gå trapporna upp till de två första avsatserna och hisskön kändes oändlig. Då fanns det helt enkelt inte tid att ta sig upp i tornet och lite moloken fick jag gå där ifrån. I fredags hade ett jobbmöte tagit mig till Paris och efter mötets slut ställde jag in siktet på Le Tour Eiffel. Tyvärr var kön även denna gång oändlig lång till hissen men till trappan upp var det raka spåret in och upp.

736 trappsteg är det upp till den andra avsatsen. Den fysiska konditionen gör sig snabbt till känna efter de första 300 trappstegen kan jag avslöja. Väl uppe med utsikt över ett Paris i skymning kändes det riktigt bra även om jag inte heller denna gång kom upp till toppen. Fick nöja mig med så långt trappan gick. Sedan var det bara att gå det 736 stegen ner, det var då jag räknade stegen. Kvällen avslutades på ett Brasseri där biffen tillagades efter konstens alla regler, skön stekyta med perfekt kryddning ytterst och ljummet röd och rå i mitten.

Det blev ett dygn i Paris innan det var dags att fortsätta väster ut och kl. 13.00 lördag landade jag med Air France i San Francisco. Skall på mässa där denna veckan, men har under söndagen hunnit med en promenad genom staden och ett besök på Pir 39, Fishermans Wharf. Har haft grym tur med vädret vilket annars kan vara lite oberäkneligt i San Francisco. Idag ca +20 grader och sol. Sjölejonskolonin på Pir 39 var helt full och dessa fantastiska djur är roliga att se på när de slåss om platserna i solen och bakom dem ser man Alcatraz och Golden Gate Bridge. En fantastisk Clam chowder på det sköna stället Nick’s Lighthouse gjorde livet ännu bättre. San Francisco är ett paradis på jorden med det sköna klimatet och de varma människorna som man möter.

Nu är det dags att ge sig ut i den kaliforniska kvällen och hitta något skönt hak att äta på.

/Det här är Buffe Brogren för K7, just nu på 111 Mason Street, San Francisco, USA.

Lyssna upp Muse senaste. Check.

Beställa bokstavskombinations-tisha. Check.

Dricka det där nybryggda, ekologiska kaffet. Check.

PS: Muse spelar i Sthlm på lördag för er som inte är i Grekland då.

Känns helt enkelt som att hösten har kopplat grepp om mig. Sommaren sa aldrig riktigt hejdå. Den bara försvann. Nu återstår den mörka tiden.

Har köpt nya gummistövlar. Känns som att man ger upp på nåt sätt. Bara tackar och tar emot… Funderar på nya regnkläder. Såna man hade när man var liten. Tjocka, riktiga. Inte såna där sportiga som man har nuförtiden.

Ett ljus i det mörka är dock att A.A. Bondy släppt en ny platta. Av erfarenhet vet vi att det är fantastiskt.

Fredspris till Obama och bokpris till en tyskrumänska.

Alltid något, som fan sade när han såg Åmål.

Nu ska Nasa snart bomba månen.

Jag och Måns åkte bil idag. Först med mamma och lillebror. Klagan om att byta radiokanal och annat direkt.

När jag och Måns åkte bil själva, var det inget snack. Hårdrock rätt igenom, ingen som klagade. Vi har fattat. Vi vet. Två män i bilen.

Som om vi inte skulle gå på europas bästa festival i år igen… Nog. Vi kommer. Vi kommer.

Sitter på tåget hem från CPH, och tänker, fan. Om man skulle ta och fixa de där biljetterna i tid för en gångs skull. Inte hoppas på turen. Utan faktiskt vara som man borde, ordentlig och köpa i tid. Loggar in på datorn och ser att jag fått ett mail från mina vänner från SJ. Sommarerbjudande. Känns trevligt – Open.

Å vips så har man handlat upp två tvådagarspass för de surt förvärvade priopoängen. Alla timmar på X2000 har lönat sig. Det har betalat sig med råge. 16.000 poäng. Sen var det klart. Nu är man redo. Tack SJ. Tack världen. Å tack Luger, för ett återigen fantastiskt startfält.

Vi syns.