Kentuckyseven

Greta Thunberg är en stark, envis, mäktig och inspirerande ung tjej. Miljökämpens citat är raka när det handlar om klimatkrisen.

”Jag vill inte att ni ska vara hoppfulla. Jag vill att ni ska få panik.”

Greta är en superhjälte; no more, no less.

Musikern Jon Rinneby gör det han kan och har tillsammans med Hannah Harvigsson skrivit en hyllningslåt om/till Greta. Låten skrevs i fredags och släpps i dag onsdag 20 februari. Den handlar om engagemang och växte fram ur Gretas kamp.

”Målet med låten är egentligen inget annat än att den en dag ska nå Greta och i bästa fall peppa den som lyssnar. Vi är inga talespersoner för Greta, men hoppas så klart att hon kommer gilla låten lika mycket som vi gör”, säger Jon Rinneby.

”Vi är många som kämpar på olika sätt runt om i världen och ett engagemang startar oftast på individnivå. Vi vill hylla Greta och alla som fortsätter kämpa”, säger Hannah Harvigsson.

Eventuella intäkter från låten kommer att gå till miljöorganisationer. Och Greta, om du mot all förmodan läser detta: Stå på dig. Världen behöver dig.

What Way Out West is really about? Down to the bone? Here’s the Kentuckyseven Experience. Buckle up.

Giant and their boots-cover-LP. The porcelain toilet of the press centre. To dance beneath the diamond sky with one hand waving free. Warm sun, cold beer. The search for Jason Isbell. Walking down Linnégatan in the rain. The drugs. The girls. The greatest song on Appetite for destruction.

The apartment in Kullavik Centrum where it all started. The side burns of Woody-Kim. Sturgill Simpson, the ruler of our kingdom. The tears. The bus rides. The search for Jack White. The pitch dark Father John Misty chatting away. Grey Goose served by Rocky Balboa. A sweaty small stage of Pustervik.

Photo: Olof RIngmar

Photo: Olle Kirchmeier

The uncertain uniformity. The Tallest Man On Earth Olof Lundh. The afternoon talks about producer Dave Cobb. The Canadian Fireball’s. The search for Ray LaMontagne. The intense smell of urine. The ducks of the lake. Late nite work in a deserted pressroom. Pizza at midnight, then Burgers at four.

Photo: Jonas Löfvendahl

The eternal beauty of Emmylou Harris. The bond of a 30 year-old friendship. Making money of gunslinging ponchos with Zlatan and The Epic Split. Talks of Vince Neil. Reunions. The next year, the WOW-decade. The missing of dead friends. The search for Ryan Adams.

1. På måndag morgon släpper Kentuckyseven listan med årets bästa plattor. Har ni några sista-minuten-tips?

2. Gais funderar allvarligt på att signa en spelare som heter Jan Banan. WTF?

3. Stor musik som Mr Airplane Man och John Grant får inte plats på min topplista. Hård cutt i år.

4. Läser Jonas Aurells boktips A fraction of the Whole av Steve Toltz. Huvudpersonen skriver från fängelset, bra början.

5. Sugen på att åka till Tate Modern i London och kolla på alla golvets solrosfrön.

6. The Black Keys och Ray Lamontagne får inte heller plats. Rätt skruvat.

7. Deer Tick på Kentuckyseven var stort för oss. Fler galna grejer är på gång. Stay tuned.

1. Laddar för fullt inför Håkan på Scandinavium på lördag.

2. Lyssnar på Al James musiktips. Lightning Dust (LD – spotify), Damien Jurado (DJ – spotify) och Woods (W – spotify) blir fina höstvänner.

3. Kentuckyseven har stora planer på gång, drömmar att besanna. Vi kommer att uppdatera er – älskade läsare – så fort något blir klart.

4. Var på ölprovning med Mangan och Stolpe i tisdags. Smakade sex amerikanska hantverksöl inne på systembolaget. Hittade aromer jag inte visste fanns.

5. Har fyra intervjuer att skriva ut, blir att brygga nytt kaffe och ta tag i tangenterna. Någon som är grym på att tyda gamla anteckningar?

6. Gais klarade sig kvar i Allsvenskan. Jag var aldrig orolig. Nu gäller det att ta 11-platsen. Ja, vi slåss för den.

7. Jag hör gong-gongen för 2010. Snart dags att presentera årets sju bästa plattor.

Min polare Jonni har stuckit till Afrika. Han bor numer i Konungariket Lesotho vilket är anmärkningsvärt på flera fronter.

Inte minst för att landet, det där lilla mitt i Sydafrika, har världens högsta lägstapunkt (av alla länder). Tänk på det. Inte Nepal eller Bhutan. Lesotho. Den kunskapen kan vinna er en quiz någonstans, på någon pub, någongång.

Jonni skickar den här bilden från bilen. Kvalificerar sig lätt som bokomslag till JM Coetzee´s nya. Har ni förresten läst Onåd eller Historien om Michael K? Klart sjustjärniga böcker.

Okej.

Jag har redan sett ett år där Spoon, The Tallest Man on Earth, Johnossi, Joanna Newsom, Midlake, The Magnetic Fields, Free Energy och Drive-by Truckers släppt fin musik.

Snart kommer Interpol, The National, Jens Lekman, Arcade Fire, The Strokes, Cat Power, Sleigh Bells, Fleet Foxes, The New Pornographers och Band of Horses med sina alster.

Och då har jag inte ens gått in på årets bästa upptäckt…

Författare, bloggare, skribenter slåss om att skriva undergångshistorier. Sanningen är att Bob Dylan skrev facit redan sommaren 1962. Det var kring Kubakrisen, men Dylan går även ingenom fattigdom, rasism och miljöförstöring. Alla andra kan lukta på kaffet och lägga ner pennan.

Bjuder på ett sammandrag:

I’ve stumbled on the side of twelve misty mountains

I’ve walked and I’ve crawled on six crooked highways

I’ve stepped in the middle of seven sad forests

I’ve been out in front of a dozen dead oceans

I saw a newborn baby with wild wolves all around it

I saw a highway of diamonds with nobody on it

I saw a black branch with blood that kept drippin’

I saw a room full of men with their hammers a-bleedin’

I saw a white ladder all covered with water

I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken

I saw guns and sharp swords in the hands of young children

I met a young child beside a dead pony

I met a white man who walked a black dog

I met a young woman whose body was burning

Where black is the color, where none is the number

Then I’ll stand on the ocean until I start sinkin’.

And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard.

It’s A Hard Rain´s a-Gonna fall.

För tillfället har jag problem med musiken.

Kan inte sluta lyssna på en enda skiva. Jag vill lyssna på annat ibland, men jag ser hur jag byter tillbaka. Fullt medveten.

Lungs av Florence + The Machine.

Lyssna själv på Howl så får du se hur lätt det är att fastna.

När jag lyckas bryta mig loss skall jag ta mig an First Aid Kit och XX. Skall bli skönt.

Tomrummet efter ett OS blir som alltid stort. Kvällarna känns tomma och ödsliga på tvskärmen. Soffan känns knöligare än nånsin. Inga onödiga uppesittarnätter. Tomt.

Då är det skönt att det finns något att fylla tomrummet med.

Alessi’s Ark, som ligger på Bella Union, gör vintermörkret ljust och behagligt. Lite som att solen är uppe en liten lite stund extra.

Kommer att lira förband till Laura Marling. Det är inte kattskit.

Lyssna på: The Horse och döm själv.

För övrigt så är jag trött på snön. Fortfarande.

Nu har afton, dagen och annandagen förflutit med en härlig vinterkräksjuka som grädde på moset.

Nöjda barn, som redan lekt sönder många av de fina julklapparna.

Nu stundar skiva hos Bennis, med pompa och ståt. Och bubblet står som spön i backen.