Kentuckyseven

1. Arcade Fire – Funeral

De kanadensiska makarna Butler har släppt en platta som kör över allt annat. Skivan hyllas av varenda liten recensent och tidning världen över. Och det är inget konstigt med det. Funeral kommer hålla länge. Mycket länge.

2. Deathcab For Cutie – Plans

Det känns som det äntligen har lossnat rejält för DFC. Tidigare alster har varit små previews av denna stora stora platta. Det finns allt på Plans, känslan är att den håller ihop, enormt bra. Finns inte ett dåligt spår nånstans. Hur man än letar.

3. Thåström – Skebokvarnsvägen 209

Att denna skiva fick 7 sjuor i både Jonas och min recension är långt ifrån en slump. Det är Thåström när han är som allra bäst. Vi såg honom en kall februarikväll ute på Eriksberg. Det var ren och skär magi. Klump i halsen och tårfyllda ögon. Fy fan.

4. Anthony & The Johnsons – I’m a bird now

En skiva som tog ett tag att komma underfund med. Minst sagt. Jag kände att det var något speciellt ganska fort, men det tog mig ganska länge innan jag förstod att detta skulle bli en klassiker. Den har frätt hål på mitt skal och kommer att bo inom mig under många år framöver.

5. Kings of Leon – Aha Shake Heartbreak

Svårt att beskriva hur bra den här skivan är. Den släpptes faktiskt redan 2004 i england men först i februari 2005 i US, så jag tar med den i år. Om man kan lyssna sönder skivor, så undrar jag hur min skiva fortfarande överhuvudtaget finns kvar. Rösten, soundet. Det finns inget som liknar detta.

6. Rufus Wainwright – Want Two

Märkliga texter. Musikalkänsla. Pompöst och vräkigt. Dessa ingredienser och mannen myten gayikonen, Rufus har snott ihop en vacker och rått utlämnande skiva. Den bara växer och växer.

7. Teddy Thompson – Separate Ways

Melankoli på en lagom nivå. Ett Alt-Countrysound som tilltalar mig i alla lägen. Mannen som har Linda Thompson som mor har gjort en gedigen och välformad skiva som ger mersmak.